Stressad revision är ett haveri för självstyrelsen
Självstyrelselagen utgör grundbulten för det åländska samhällets existens som svenskspråkig autonomi inom staten Finland. Därför är det politiskt ansvarslöst att från åländsk sida medverka till att stressa fram det totalt urvattnade förslaget till ny självstyrelselag som den finska regeringen vill förelägga riksdagen redan inom detta år.
Ändå verkar det finnas en majoritet i lagtinget som vill medverka till detta. Motiveringen är ungefär: ”Det här är det bästa Åland kan uppnå.” Det är en attityd som inte bör ankomma företrädare för ett folk som i över 100 år kämpat för sitt självberättigande.
Den enhälliga åländska viljan då revisionen inleddes för över tio år sedan var att det nya självstyrelsesystemet ska bygga på en ramlag som ger Åland rätt att överta all lagstiftning som inte uttryckligen tillhör staten Finlands kärnområden. Modellen är hämtad från Färöarna och Grönland vars självstyrelser sedan 2005 respektive 2009 bygger på en ramlag i förhållande till Danmark.
Det ömsesidiga uppdraget för den parlamentariskt tillsatta Ålandskommittén under ledning av president Tarja Halonen, i vilken samtliga åländska lagtingspartier och finländska riksdagspartier var företrädda, var uttryckligen att förhandla fram ett modernt självstyrelsesystem.
Finland framhåller gärna Ålands självstyrelse som en lyckad lösning för enskilda minoriteters självbestämmande. I ljuset av hur Danmark sköter sina autonomier – Färöarna och Grönland – framstår det åländska exemplet som en skam av stora mått, inte värdigt en västerländsk stat då det gäller behandling av en kulturell, enspråkig svensk minoritet.
I stället för att uppdatera oss med de övriga autonomierna i Norden med ett flexibelt självstyrelsesystem, byggt på en ramlag, befinner vi oss i konstant motvind där utveckling övergår till konstant försvar av det vi har. Ändringen av Finlands grundlag 1999 satte viktiga delar av självstyrelsesystemet ur funktion. Vem reagerade?
I det (enligt uppgift) närmare 300 sidor långa utkastet till proposition (förslag) till en ny självstyrelselag som den finska regeringen nu presenterar finns inget kvar av värde som utvecklar och moderniserar den 100 år gamla självstyrelsen. Snarare går riktningen åt andra hållet; vårt självbestämmande håller sakta men säkert på att urholkas.
Statsrådets hantering av coronapandemin visar på grundläggande brister i behörighetsfrågor mellan Åland och Finland. Den allvarligaste bristen är att riksdagen genom ändring av grundlagen kan sätta självstyrelselagen ur spel, vilket redan hänt och fortsättningsvis kan hända. Enligt uppgift finns än så länge ingen överenskommelse mellan Åland och Finland om att rätta till detta.
Även i den nu av riksdagen klubbade vårdreformen i Finland har de åländska propåerna nonchalerats. Bland annat riskerar nu de åländska kommunerna att gå miste om betydande inkomster från samfundsbeskattningen, trots att vårdreformen inte gäller Åland.
Finland avslöjar gång efter annan en uppenbar ovilja att fullfölja sitt internationella ansvar landet iklädde sig i samband med att Nationernas förbund 1921 beslöt att ge Finland suveränitet över vårt örike med så långtgående självstyrelse som möjligt utan att Åland utgör en egen stat.
Vad vi upplever idag är skenande respektlöshet mot vår autonomi där statsmakten struntar i ålänningarnas viljeyttringar, det vill säga om staten ens dristar sig att begära utlåtanden om lagändringar där självstyrelsen berörs. I de flesta fall där det förekommer, skickas handlingarna helt i strid med självstyrelselagen på finska med oresonligt korta svarstider.
Finlands behandling av Åland är inte värdig en stat som utger sig för att vara en västerländsk demokrati.
Det är utifrån den här verkligheten en majoritet av våra åländska politiska företrädare nu vill medverka till att forcera fram ett totalt urvattnat förslag till ny självstyrelselag – grunden för vår och kommande generationer ålänningars rätt att verka som enspråkigt svensk autonomi.
Vi inom Ålands Framtid ser med stor oro på vad som händer men kan inte själva stoppa det som sker. Hoppet står till att ålänningarna agerar innan det är för sent.
Låt oss tillsammans backa bandet och åter plocka fram grundkravet om en ramlag, ta fram vår historiska kämpaglöd och sedan låta det ta den tid det tar.
Vi ålänningar har rätt att forma vår egen framtid.
