Stort paket med litet spelrum
Det finns ytterst litet spelrum i den finländska ekonomin. Vår ekonomi riskerar, ännu ett år till, göra ett nollresultat. Det var med den realismen SFP gick in i de så kallade miniregeringsförhandlingarna.
För Svenska riksdagsgruppen var den givna utgångspunkten att man i programförhandlingarna höll fast vid de ramar som regeringen Katainen har spikat. Väsentligt för det nya programmet är att man håller fast vid utgiftsramarna.
På inkomstsidan lättar man däremot en smula på tyglarna. Genom att uppskjuta målet att bryta skuldspiralen med ett år till 2018 prutar man på tidigare mål, för att samtidigt ge rum för åtgärder som ska skapa ökad tillväxt och bättre sysselsättning.
Eftersom statsskulden är ett växande problem, ställer vår grupp tydliga villkor för stimulanspolitiken. Villkoren är att regeringen med stor målmedvetenhet genomför överenskomna strukturreformer. Vi har inte råd att misslyckas med vårdreformen, kommunernas skyldigheter måste planenligt minskas och vi behöver en mångsidig åtgärdsarsenal för att förlänga arbetskarriärerna.
Det nya programmet erbjuder flera stimulansingredienser som i sig är bra. Den tidigare planen att frysa ned indexhöjningen av inkomstskatteskalorna för låg- och medelinkomsttagare genomförs inte 2015. Det betyder bibehållen köpkraft för dessa breda inkomstgrupper.
Familjeavdraget är en markering av regeringen Stubb om att man vill backa upp barnfamiljer. Det handlar om familjepolitik med sociala förtecken. Familjeavdraget bör utformas så att det inte blir en flitfälla för lågavlönade kvinnor eller personer som står utanför arbetsmarknaden.
I regeringsprogrammet har man kommit överens om att med snabb tidtabell utreda effektiva sätt att underlätta generationsskiften i företag. Svenska riksdagsgruppen har länge drivit på denna sak. Generationsväxlingarna ska givetvis också gälla lantbruksföretag. Likaså är det nödvändigt att vi kan trygga finansieringen för små och medelstora företag så att de kan växa och investera. Beslutet att satsa mera på medelstora företag via Finnvera är också mycket välkommet.
Satsningarna på infrastruktur och bostadsbyggande i huvudstadsregionen är bundna till krav på markanvändning. Kommunerna sporras till att öka tomtutbudet och staten hjälper till med villkoren för bostadsproduktion – detta så att även folk i lägre avlönade yrken ska ha råd att leva och bo i huvudstadsregionen.
I sin politik bör den nya regeringen inte enbart fokusera på de stora tätorternas behov, utan även skapa drägliga livsvillkor i glesbygden. Den nya regeringen har även kommit överens om att utreda möjligheterna att grunda ett public-private bolag för att reparera och bygga skolor och göra andra nyttiga investeringar. Här har vår grupp ställt randvillkor: ett sådant bolag bör fungera på marknadsvillkor. Det kan det inte heller vara statens uppgift att via ett sådant bolag bestämma om hur vårt skolnät ska se ut.
Satsningen på universiteten är bra – varje euro som i dessa tider satsas på utbildning ger den bästa avkastningen. Enligt det nya regeringsprogrammet ska staten även utvidga språkbad i hela landet och stärka åtgärderna för att utveckla kvaliteten på den grundläggande utbildningen. Dessa projekt avgörs i samband med budgetförhandlingarna i augusti. Då bestäms även en annan fråga som vi har lyft fram; nämligen åtgärder för att förhindra att basvägnätet förfaller.
Det bör ytterligare poängteras att för att tillväxtprogrammet ska ge ett verkligt lyft behövs alla de strukturreformer som regeringen Katainen har enats om. Ingenting blir färdigt med formuleringar – vi måste fatta att det behövs mycket målmedvetet arbete. Den nya regeringen ska inte tro att det blir någon lättsam sommarsegling till nästa val!
Ansvarstagande för framtiden kräver att vi inte mera ger avkall på regeringens centrala ekonomiska målsättningar.
Mikaela Nylander
Svenska riksdagsgruppens ordförande
