Större öppenhet om Katthjälpen
Angående artikel om katthjälpen i Nyan.
1.”Vi har tusen och åter tusen katter som behöver vår hjälp”
2. ”Det blev väldigt sena kullar i år och vi har små kattungar”
3. ”Det kommer att se ut på åland precis som det gör på Greklandsöarna”
Dessa tre citat säger en del.
1. Om det faktiskt finns tusentalet förvildade katter på Åland så är den bistra sanningen att alla inte kan tas omhand, antalet behöver decimeras. Tyvärr verkar det som om avlivning måste komma med som ett alternativ. Det lär inte hjälpa med ett katthem om det är så många katter. Ett katthem skulle väl antagligen också endast gälla de katter som är så tama att de är hanterbara.
2. En av anledningarna till att det blir kullar är att katterna matas men inte kastreras. Jag anser att minimikravet för att få hålla kvar en koloni med katter är att alla kastreras, sen kan man mata och sköta om dem. Antalet katter behöver också vara sådant att det går att ha en överblick, att man har kontroll på att alla mår någorlunda bra och att de som behöver vård/förkortat lidande verkligen får det. Det föds så många kullar så att fokus helt försvinner från de vuxna katterna, som ju är grunden till problemet.
Hur många vuxna katter har omplacerats? Hur många ungar har omplacerats? Varför ser man nästan aldrig att det annonseras efter hem/omplacering av vuxna katter? Att föda upp en kattunge och ordna kastrering och vaccinering kostar gissningsvis lika mycket som att kastrera en vuxen individ. Varför väljer man då att låta honorna få ungar (2-6 st per kull grovt gissat) och sen betala flera gånger kostnaden istället för att fånga in och kastrera honan direkt?
3. Om situationen fortsättningsvis blir värre även efter att Katthjälpen börjat sin verksamhet så är det ju tyvärr ett kvitto på att verksamheten inte fungerar, sättet att arbeta på är inte hållbart.
Går man in och tittar på Facebookinlägget som nämns i artikeln, så är flertalet kommentarer och delningar gjorda av folk som inte bor på Åland. Är det den bilden vi vill ge ut?
I grund och botten är tanken med föreningen god, men som förening som lever på bidrag och donationer bör man noga tänka på vad man gör för donerade pengar. En större öppenhet om vad som görs, och om kolonierna och eventuella framsteg i dem vore också på sin plats.
Jag hoppas och tror att det är fler som skulle donera pengar om man visste att det går till kastrering av en vuxen katt, och om man ser att antalet som lever kvar i det fria minskar.
Själv avvaktar jag nog med att donera mat och pengar till att föda upp fertila honor som lever i det fria.
KATTVÄN
SVAR PÅ INSÄNDARE:
Vi ska försöka bemöta dina argument så gott vi kan. Tanken är att katthemmet främst ska vara avsedd för förvildade katter med en karantänavdelning för att minimera eventuell smittspridning. För tamkatter finns redan en instans på Åland, Maries djurhem. Vi tar hand om hemlösa och förvildade katter som socialiseras, kastreras, vaccineras, avmaskas och besiktigas innan de omplaceras. Beslut om avlivning överlåter vi till ÅMHM eller behandlande veterinär.
Katthjälpen jobbar enligt TNR-metoden (Trap-Neuter-Return) tillsammans med en veterinär som har tidigare erfarenhet av TNR arbete i Europa. Metoden minskar beståndet av förvildade katter men låter friska katter leva. Katterna i en koloni fångas in, blir kastrerade, avmaskade och får vid behov veterinärvård. Kattungar och tama katter går vidare för omplacering. Vuxna förvildade katter återplaceras i sitt revir. De blir även öronmärkta för att man lätt ska se vilka som blivit kastrerade.
TNR har visat sig vara den mest effektiva och humana metoden för förvildade katter som inte har någon koppling till ett liv inomhus. Det tar ofta lång tid att socialisera en förvildad katt. Den tiden läggs istället på att kastrera så många katter som möjligt för att bryta reproduktionscykeln.
Katter i en TNR-koloni står under beskydd av volontärer som ser till att de mår bra och får mat. Eftersom efterfrågan på vuxna katter är stor placerar vi dräktiga honor och de katter som verkar ha mest potential i jourhem. Anledningen till att man inte ofta ser vuxna katter för omplacering på vår FB-sida beror på att de oftast får stanna i jourhemmet permanent.
Det är lätt att förälska sig i ett djur som man lagt ner mycket tid och kärlek på. Vi har även en väntelista för folk vill adoptera en vuxen katt. Du påstår att våra metoder inte fungerar och att vårt arbete inte är hållbart. Starka anklagelser från en som inte är engagerad i föreningen. Här är lite siffror som bevisar motsatsen och visar att vårt arbete faktiskt gör skillnad.
Vi har vid tre tillfällen (tre helger) kastrerat katter från tretton kolonier. Tolv av dessa kolonier är nu klara och under kontroll. Vid den trettonde är cirka 10 procent av katterna hittills kastrerade och vi fortsätter projektet i vår. Det krävs både pengar och noggrann planering inför varje kommande TNR-projekt.
Vi har sedan starten kastrerat 442 hemlösa katter varav 238 honor och 204 hanar. Av dessa är 115 vuxna kolonikatter. De 238 honorna skulle annars varit fertila och fött cirka 4080 ungar under perioden 2015-2018. Då är inte avkommorna efter deras ungar eller ungars ungar medräknade.
Utöver kolonikatterna haft vi sedan starten 2015 totalt haft 331 katter i jourhem. 95 vuxna och 236 ungar. Just nu har vi 34 katter i 20 jourhem. 20 vuxna och 14 ungar.
Att vi på något sätt skulle ” föda upp” fertila honor i det fria är ett befängd påstående utan uns av sanning. Vår målsättning är att på sikt minska beståndet av förvildade och hemlösa katter på Åland. Det tar tid och kräver stora resurser att förändra ett så stort samhällsproblem som har funnits och pågått under lång tid.
Vi är inte förvånade över att resultatet inte märkbart syns i samhället än. Det krävs ännu många år av vårt kastreringsarbete. Vi ser däremot en minskning av kattungar i kolonierna, vilket är lön för mödan. Tyvärr känns det som att vi jobbar i motvind så länge folk fortsätter att släppa ut sina okastrerade katter. Men att inte göra någonting alls är inget alternativ på problemlösning. Att du klankar ner på vårt arbete känns bara otroligt trist. Vi jobbar gratis och på vår fritid i en ideell förening som bara vill katternas bästa.
Att vårt senaste Facebookinlägg hittills har lästs av cirka 308 000 personer och delats 2677 gånger, även utanför Åland, ser vi bara som positivt. Det visar att folk faktiskt bryr sig och är engagerade av ett för hela Norden gemensamt samhällsproblem.
Angående synligheten så skriver vi regelbundet om vårt arbete på vår Facebooksida och har även lagt upp bilder och sänt live från våra TNR-projekt. Vi ger dessutom årligen ut en verksamhetsberättelse på vårt årsmöte som är öppen för allmänheten. Vill du och andra veta mer om oss, vår ekonomi och vårt arbete är alla varmt välkomna på vårt kommande årsmöte onsdagen den 13 mars kl. 18:30 på Dinos, Strandgatan 12.
HÄLSNINGAR
CIA, MITA, MONA, FREDRIK, JESSICA, ELLEN, CATRIN, KADI, MARITA
