Stornäsgolfen är inte räddaren i nöden
När man är på Stornäset blir man aldrig bekymrad över skyltar som det står ”privat” på. Man får plocka rikligt med bär utan att markägare blir vresiga och man får så klart också ströva fritt i den på sommaren ljuvligt grönskande naturen.
Många ankrar båten och lägger sig på de röda klipporna och lapar sol. Om man så vågar kan man till och med bada naken. Området anses vara en av de finaste allmänningarna vi har här på Åland med den längsta strandlinjen på ungefär 4 km.
Den hett omdebatterade frågan om Stornäsets exploatering för golfändamål är i grund och botten väldigt viktig och mönsterbildande. Den visar hur långt man kan gå som politiker och driva sina egna visioner samt skyffla undan de skramlande (men dock inte tomma) tunnorna. Den visar om våra makthavare är beredda att offra gemensamma tillgångar vilket kan strida mot ett otal konventioner och principbeslut. Det visar också hur mycket mänskligheten styrs av pengar och vad man anser att är demokrati.
När golfförespråkarna glatt använder det diffusa ordet utveckling verkar det som om ordet skulle syfta på något bra. Men ”utvecklingen” kan också vara negativ. Golfen kan gynna en viss utveckling, men hämma en annan. Politiker säger som ett mantra att den ekonomiska utvecklingen ska gå hand i hand med den miljövänliga utvecklingen. När det väl kommer till kritan får alltid naturvärdena vika undan för de ekonomiska vinstintressena.
Det har pratats så mycket om den ekonomiska utvecklingen att man lätt kan få för sig att golfbanan är räddningen för Ålands turism. Men turism är mycket mer än golf. Det menade också Johan Dahlman i måndagens tidningen Åland.
Det krävs mångsidighet för att locka turister. Det finns väl också något som heter rid-, jakt-, fiske-, vandrings-, scouting-, svampplocknings-, bärplocknings- och annan friluftsturism. Vad gäller de eventuella, goda ringeffekterna skulle jag i sådana fall säga att de skulle ge en större effekt i Godby-Ämnäs eller på Brändö och inte på ett område där det redan finns två golfbanor. För i Kastelholm borde det ju ha skapats ringeffekter redan.
Det går inte heller att samsas på Stornäset som Ålands Golfklubb tror. Hur ska vi kunna samsas med en golfbana när vi nu senast fick veta att golfklubben vill anlägga banan nära stranden och upp i de delar av skogen som inte är berg. Det blir i sådana fall de kuperade delarna vi resten får samsas på. För inte vill väl golfklubben att vi ska samsas på banan?
Det värdefulla friluftslivet ska inte återigen behöva samsas på den mark som blir över. I början av 1990-talet fick Ålands golfklubb ytterligare 25 hektar mark i Kastelholm som togs av naturreservatet Lillnäsberget och därefter sade golfklubben dyrt och heligt att de inte skulle begära mer mark. Så nu ska vi alltså samsas igen …
Bakåtsträvare kallas vi. Vi som vågar säga nej till att naturen ska våldtas för ekonomiska vinstintressen. Vi vågar på allvar mena att felaktiga beslut kan få ödesdigra konsekvenser. Framtidens barn kommer att inse hur fel det var att exploatera den levande och ovärderliga naturen.
Torbjörn Eliasson bloggar om att golfen bör anläggas nära hjärtat. Jag undrar vilket hjärta han egentligen syftar på. Mitt hjärta slår i alla fall ett extra slag för ett bevarande av Stornäset. Vad gör ert?
Simon Holmström
styrelsemedlem i Stornäsets vänner
