DELA

Stora värden på spel med nya vattenlagen

Ålands landskapsregering har skickat förslag till ny vattenlag för landskapet på utlåtanderunda till bland andra kommunerna. En mycket komplex lagstiftning som kommunerna har svårt att sätta sig in i när det gäller detaljerna. Det vi, kommunerna som berörs av lagstiftningen, däremot vet är att vattenlagen dikterar verksamhetsförutsättningarna för kommunernas viktigaste näring: fiskodlingsnäringen. Från säkert håll har vi fått veta att den nya vattenlagen har beretts i cirka ett par år och också att tiden för givande av utlåtande är mycket kort.

Från samma säkra källa, det vill säga Ålands fiskodlarförening, som våra kommuner för en regelbunden dialog med, finns en stor oro vad gäller lagens inverkan på verksamhetsförutsättningarna för näringen.

Farhågan är stor att den nya vattenlagen kan vara ödesdiger för explicit fiskodlingsnäringen. Samma farhåga har framförts av företagen i branschen som verkar i våra kommuner. Utan att närmare gå in på detaljerna och med förlitan att nämnda källor vet vad lagen kan ha för konsekvenser för näringen så har också vi orsak att känna befogad oro för våra kommuner som är starkt beroende av näringen. Och inte bara för näringens utan också för kommunernas framtid.

Om lagen inverkar på verksamhetsförutsättningarna så att näringen inte ser möjlighet att fortsätta i nuvarande form och storlek, inklusive utvecklingspotential på sikt, så innebär det ett stort, antagligen avgörande avbräck för våra kommuners möjlighet att fortsätta utvecklas i önskad riktning.

För Brändö är näringen till den grad viktig vad gäller bland annat arbetsplatser och samfundsskatt att ett näringens ”upphörande” också resulterar i att kommunen går på knä. För Brändö innebär det en förlust av cirka 20–30 arbetsplatser (i storleksordningen 10–15 procent av alla arbetsplatser) men också att exempelvis transporterna i praktiken slås ut för både övrigt näringsliv och privatpersoner.

Samma gäller all den företagsamhet som är starkt beroende av fiskodlingsnäringens ringeffekter i det lilla och perifera samhället Brändö där alternativa ersättande näringar inte idag finns. På sociala media har också, om än i liten skala på Facebook, förts fram att näringen i sin helhet borde avvecklas i landskapet.

För våra kommuner, som torde vara de mest ”framgångsrika” av de egentliga skärgårdskommunerna (exklusive Vårdö), kan lagen stödd av en stark opinion, så uppfattad, på fasta Åland, i ett värst tänkbara scenario, innebära ”slutet” inom 20 år. Kan låta som ett drastiskt och krasst antagande, en dystopi, men är det också refererande till våra samhällens mycket stora beroende av fiskodlingsnäringen.

Risken för utslagning kan vara överhängande om lagen förverkligas i sin nuvarande form. För vem vill upphöra att existera och är det faktiskt vad övriga Åland vill med Skärgården? Och om våra kommuner, med möjlighet att vända ”trenden”, fråntas möjligheten att utvecklas, göra nödvändiga satsningar så lär också resten av Skärgården, med en viss fördröjning, påverkas negativt det vill säga riskera gå samma öde till mötes.

Fiskodlingsnäringen är inte bara oerhört viktig för våra kommuner utan också en relativt hållbar näring (refererande till att efterfrågan på odlad fisk idag i Finland ökar och med vetskapen om varifrån fisken i annat fall kommer att importeras/transporteras). Också om näringen i Brändö upphör innebär det med stor sannolikhet bara att verksamheten flyttas några kilometer till östra sidan av fjärden Skiftet och fasta Finland där synen på fiskodlingsnäringen torde vara positiv.

Det i sin tur innebär att de minskade utsläppen, som det är i allas intresse att hålls på en rimlig nivå och under kontroll, inte kommer att minska den negativa påverkan i Skärgårdshavet annat än lokalt, marginellt.

Har Åland råd att riskera att två relativt blomstrande skärgårdssamhällen (kommuner med cirka 1 000 invånare och hundratal företag) försvagas kraftigt ekonomiskt med mera (förlorade arbetsplatser, skatteintäkter, eskalerad utflyttning) för en eventuellt lokalt förbättrad vattenmiljö? Tänker Åland så också när det gäller övriga näringar som knappast alla är absolut socialt och ekologiskt hållbara men som vi alla är beroende av och som därför får fortleva och bör få göra det så långt hållbarheten tillåter.

Och till syvende och sist, inte minst i denna fråga, har en levande Skärgård ett värde som miljö för framtida ålänningar? All mänsklig verksamhet påverkar i mindre och större utsträckning vår livsmiljö. Det gör också fiskodlingsnäringen men den är också idag en garant för att en stor del av Skärgården har de förutsättningar som behövs för att möta framtiden.

Vår vädjan och förhoppning är att Ålands landskapsregering och lagtinget skärskådar, gärna i nära samarbete med experterna på området när det gäller näringen, och överväger den nya vattenlagen (nödvändig i sig) så att lagen inte antas i en form som riskerar att för en relativt liten vinning frånta Skärgården den extra kraft som behövs för att möta utmaningarna och på sikt vända den negativa befolkningstrenden. Stora värden både ekonomiska och mänskliga kan stå på spel.

Med skärgårdshälsningar,

NIKLAS ERIKSSON

KOMMUNDIREKTÖR FÖGLÖ

JOHN WREDE

KOMMUNDIREKTÖR BRÄNDÖ