DELA

Stenen i diket

Åland lever med en landskapslag om miljöskydd (2008:124) och en landskapslag om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) (2007:115).
Nu har vi kunnat följa ett ärende som sorterar under dessa båda lagar.
Handläggningen/tolkningen av detta ärende väcker verkligen allmänhetens intresse och har resulterat i många frågor till lagstiftarna.

Frågor som folk ställer om ”stenen i diket” är bl.a.:
Skall allt som någon uppfattar som obekvämt eller störande föras till polisen för utredning?
Är det inte ÅMHM:s personal som är utbildad för att bedöma miljöpåverkan som skall göra bedömningarna och inte polisen?
Om polisen verkligen har bästa miljökunskaper varför behöver vi då ÅMHM ?
Är det inte ÅMHM som skall kunna/våga/vilja bedöma om ett ärende skall anses lagstridigt?
Vilka prejudikat skapar detta förfarande?
Svaret kan bara bli att nämnda landskapslagar måste ses över omgående.

Vi undertecknade är medlemmar i styrelsen för ÅMHM, men enligt lagen har styrelsen ingen som helst påverkan på besluten som myndigheten fattar.
I ÅMHM lagen kan vi läsa följande om styrelsens behörighet:
 skall avge förslag till verksamhet och budget,
 verksamhetsberättelse,
 kära och svara vid domstolar, också för myndighetschef och prövningsnämnd (men deltar ej i ärendebehandling eller beslut)
 inrätta och indra tjänster
 anställa personal
 bestämma om styrelsens inre arbete
Myndighetschefen anställs av Lr

Också dessa fakta talar för en översyn av lagen om myndigheten, som nu har fungerat i två år och givit en del erfarenheter.
Målsättningen med lagarna är ”att främja en hållbar utveckling genom att undvika negativ miljöpåverkan” och lagstiftarna måste hitta en rimlig och acceptabel nivå för både miljö och företagare.
Gun Carlson
Jörgen Lindblom,
centermedlemmar i ÅMHM:s styrelse.