Statistik ska behandlas med förnuft
Jag håller i stort med Nina Fellmans åsikter om att det är fel landskapsregering, fel minister, fel process och fel tidtabell, när det gäller införande av en kommunreform. Det finns verkligen andra, mer brådskande saker för landskapsregeringen att lägga sitt krut på för tillfället.
Till exempel polisens underbemanning, landskapsregeringens överstora administration, underskottet i den ekonomiska balansen, avsaknad av psykisk jourmottagning och ungdomens alltmer utökade drogberoende, bara för att nämna några aktuella exempel.
Nina Fellman har gått till val på att minska antalet åländska kommuner, men nu är ju valkampanjen över sedan länge, så skulle det inte vara skäl till att ta itu med mer akuta ärenden nu? Eller tänker Nina Fellman likt en åländsk president Trump fortsätta sin valkampanj in absurdum?
Nedan vill jag ge ett förtydligande till Nina Fellmans punkter i sitt försvarstal.
1. Den massiva demografiska utmaningen har för Saltviks kommuns del inneburit att vi fortsättningsvis har cirka 20 procent invånare över 65 år. Precis som på 1970–1980 talet. Vår Herre hemkallar de sina, även i Saltvik, när tiden är mogen. Och befolkningstillväxten är i den takt som vi kan hantera den med utbyggnad av daghem och skolor.
2. Ja, ÅHS kostar en massa pengar, men inte blir det billigare med en kommun i stället för 16. För befolkningen blir enligt min åsikt inte friskare av färre kommuner.
Så det skulle vara bra om Nina Fellman kunde utveckla den tanken litet mer ingående.
3. Hur har Nina Fellman tänkt sig att färre kommuner skulle ge landskapet en bättre ekonomi? Landskapsregeringen bör sopa rent i eget bo, förrän man börjar städa hos andra. Problemet är ju den överstora landskapsorganisationen och –administrationen.
Rensa där i första hand, där finns mycket pengar att hämta, om man genomför förändringarna på rätt sätt, till exempel genom att slå samman avdelningar och förändra arbetsrutinerna. Bland annat inom infrastrukturavdelningen kan tjänster dras in, och arbetsuppgifterna omfördelas, enligt uppgift.
4. Sammantaget vet vi med all säkerhet redan att Saltviks kommun kan räkna med mindre landskapsandelar med det nya landskapsandelssystemet. Oberoende av kommunsammanslagningar eller inte, har landskapsregeringen redan föregått sitt eget beslut i den frågan genom att införa ett nytt landskapsandelssystem, vars förmodliga avsikt är att tvinga kommuner att gå samman i större, och dyrare, enheter.
Borde inte en eventuell landskapsandelsreform kommit efter ett eventuellt beslut om kommunsammanslagningar?
5. De små, ekonomiskt utsatta kommunerna är de med största kampviljan att fortsättningsvis vara självständiga, juridiska enheter. De har den bästa närdemokratin, och alla invånare är mer eller mindre aktiva i det kommunala nätverket.
Varför vill Nina Fellman förstöra denna enhet, som i stället kunde framhållas som ett gott exempel på hur närdemokrati fungerar i ett litet åländskt samhälle? I det stora hela är det inga stora pengar för landskapet det rör sig om, att hålla dessa små kommuner ekonomiskt flytande, om behov finns.
6. Ja, de åländska kommunerna har utmaningar, och det har de alltid haft. Men med god vilja och diplomati över block- och kommungränser, har problemen oftast lösts. Utan att landskapsregeringen behövt lägga sin stora näsa i blöt. Och så kommer det också att vara även i framtiden.
De kommuner som kommer överens om att gå samman, kommer att göra det om behov finns, och om kommuninvånarna genom folkomröstningar givit sitt samtycke därtill. Allt enligt den demokratiska process och enligt de bestämmelser om kommunsammanslagningar som lagen förutsätter.
De flesta kommuner har inte problem med att hitta kommundirektörer, då vi har både svenska och finska sökanden när sådana tjänster bjuds ut. Nina Fellman påstår också att kommunerna inte erbjuder likvärdig service till alla invånare. Och hur skall det bli möjligt att få likvärdig service i framtiden, om den skall sökas långt från hemorten i en annan del av Åland?
Ett besök på socialkansliet från Sottunga till Mariehamn kommer att ta en hel arbetsdag i anspråk, är det likvärdig service? Rättssäkerheten är säkert lika trygg i en liten kommun, som i en stor. Får vi nu KST i hamn, så ordnar det sig säkert för de mest utsatta också. Dessutom vet vi av hävd att de flesta känner till det mesta om alla på Åland.
Så att hålla något sekretessbelagt här är inte så enkelt som Nina Fellman tycks tro.
7. Enligt de flesta, som inte är besatta av kommunsammanslagningstanken, utvecklas Åland redan nu i den takt som ett samhälle skall utvecklas, så att den offentliga sektorn hinner med i sin planering för de olika incitament som är relevanta för ett välmående samhälle.
De hotbilder som finns i dag i vårt samhälle, löses inte av kommunsammanslagningar. Vi får inte ett bättre, lyckligare och mer närdemokratiskt samhälle med en eller några få kommuner.
Vi löser inte drogproblematiken , eller utanförskapet, eller penningbristen med den reformen heller.
8. Därför vill jag fråga landskapsregeringen, varför och till vilken nytta, inför man en reform som inte bär Åland framåt? Eftersom Åland i dag generellt sett har ganska starka, självständiga kommuner, och de enligt den utredning som gjorts varken kommer att bli starkare eller självständigare med en kommunreform, så verkar ju hela projektet som ganska meningslöst.
Nina Fellman stöder i mångt och mycket sina åsikter på statistik. När jag studerade statistik vid Stockholms Universitet fick jag lära mig att statistiskt sett är medeltemperaturen lagom om man sitter med den ena foten i kokhett vatten, och den andra foten i iskylt vatten.
Statistik i all ära, men den skall behandlas med förnuft.
Runa Lisa Jansson
