Stark centralort gynnar hela Åland
Diskussionen om kommande kommunreform har nu pågått ett tag och de av regeringen anlitade konsulterna PwC har presenterat sina alternativ. Fokus har legat på ekonomin, styrkeförhållandet centralort – landsbygd och oron för att närdemokratin försvagas. Några frågor som anknyter till reformen borde dock lyftas fram mera. Dessa är bl.a. Mariehamns behov av markområden, vikten av en livskraftig centralort på Åland samt att vi idag saknar fysisk plan (regionplan) för hela Åland. Även begreppen centralort/landsbygd behöver redas ut. PwC har i sina förslag utgått från nuvarande kommungränser. Varför? Får vi inte fram intressantare alternativ om vi suddar ut gränserna och låter kommunikationer, arbetsplatser, bostäder, m.m. bestämma gränsdragningarna? Mariehamn med omnejd – en kommun? PwC föreslår i sitt 4-kommunersalternativ att Mariehamn, Lemland, Lumparland och Föglö bildar en kommun. Detta löser inte problemet med stadens varaktiga brist på markområden för byggnation. Frågan är en av de viktigaste som kommande kommunreform har att lösa. Staden har försökt lösa det genom att planera bostäder på Svinö, på bostadsöar i Slemmern, på varvsområden (Algots Varv) och längs trafikleder (Österleden, sjukhusrondellen). Man tvingas ta i bruk områden som är olämpliga med hänsyn till ekonomi och/eller boendemiljö. Stadsdelar förtätas vilket leder till att Mariehamn alltmer förlorar karaktären av villa-/trädgårdsstad. Denna på flera sätt konstlade markbrist beror på rådande kommungränser. Åland som helhet eller stadens närområden har definitivt ingen brist på mark. Om Jomala (eller delar av)/Mariehamn bildar en kommun kommer den att ha ca hälften av Ålands befolkning. Vi får en stark centralort vilket gynnar hela Åland inklusive jomalaborna. Eller om man vänder på steken: stagnerar Mariehamn drabbas övriga Åland och i synnerhet Jomala. Oberoende av vilket alternativ man slutligen går in för så behöver stadens behov av markområden tryggas. (Ovanstående tankar är inte nya, de presenterades redan 1982 av Kaj Lindholm och professor Bertil Roslin i skriften ”Huvudstad i självstyrt örike”.) Bristfällig planering – en kostnad? Hade det funnits en fungerande fysisk planering (regionplan) för hela Åland hade vi knappast haft två badhus inom 20 minuters bilväg från varandra eller en så tveksam placering av den största inomhushallen. Vindkraftverken hade inte spritts ut över hela Åland, Jomala hade inte planerat industriområden längs gränsen mot staden, o.s.v.
Landskapets innevånare har troligen fått betala ett pris – ekonomiskt och miljömässigt – för avsaknaden av en fysisk planering (regionplan) som omfattar hela Åland. Även om denna kostnad är svår att beräkna kan den reduceras vid en framtida kommunreform. Med alternativet 1 kommun får vi på köpet ett beprövat planeringsverktyg – generalplan – som kan göras för hela Åland. Då kan vi bättre planera industri, handel, service, bostäder, vindkraftverk, trafikleder, kollektivtrafik, avfallshantering, m.m. Det blir lättare att komma till beslut i miljöfrågor.
Bl.a. utsläpp i vattendrag berör ofta flera kommuner. Oberoende av antalet kommuner så behövs ett planeringsverktyg för hela Åland. Vi hade en gång i tiden en regionplanering, vart tog den vägen? I ljuset av ovanstående finns det även anledning att fråga sig om inte kommuner och landskap borde vänta med vissa större investeringar tills kommunreformen genomförts. Begreppet centralort i ett åländskt sammanhang. Om man i begreppet centralort enbart innefattar staden Mariehamn och betecknar resten av Åland som landsbygd leder detta helt fel. Det utgör samtidigt en dålig grund för diskussion om framtida kommunstruktur. Vi måste försöka tänka bort nuvarande kommungränser och inse att de i många fall spelat ut sin roll. Till centralorten på Åland kan utan vidare räknas huvuddelen av Jomala, kanske även delar av Lemland, Finström och Hammarland. Kringliggande områden ligger (förutom skärgården) inom pendlingsavstånd och fungerar som boendeområden där de flesta har arbete i vad jag här kallar centralorten. Redan idag har vi alltså i praktiken en relativt stark centralort bestående av Mariehamn/Jomala. Dess utveckling försvåras dock av bristen på samplanering och stadens brist på mark. Inte mycket talar för att en starkare centralort skulle vara negativ för randkommuner och skärgård. Det handlar inte om ett nollsummespel. En ännu livskraftigare centralort skulle i själva verket gynna resten av Åland.
Bertil Karlsson
Socionom
