Ställ er på barrikaderna!
I förra veckans tidning stod det att ÅMHM har granskat barnskyddet och att det var flera kommuner som inte levde upp till lagens krav. Väldigt snabbt redan följande dag hade socialarbetarna i de kommunerna som blivit granskade och inte hållit måtten skrivit en insändare där de avslutar med att socialarbetare skulle förtjäna att få uppskattning och förståelse för det krävande arbete som de utför. I början står det dessutom att inget barn har farit illa.
I min värld är det rätt skrämmande att socialarbetarna inte tar till sig av kritiken utan måste försvara sig i en lång insändare och utöver det säger att de önskar få mera uppskattning för sitt jobb.
Jag tror att alla som på något sätt är insatta vet att barnskydd kräver mycket och ÅMHM rapporten visar klart och tydligt att socialarbetarna i våra åländska kommuner har för mycket och skulle vara betjänta av en större enhet, samt mera människor som jobbar med dessa svåra frågor.
Barnskydd kan vara så otroligt mycket. Allt från barn som far illa, där föräldrar missköter sig till barn som mår dåligt, de som har en neuropsykisk funktionsnedsättning – ett osynligt funktionshinder.
Att bemöta allt detta kräver en enorm kunskap, tid och förmåga att vara ödmjuk samt kunna samarbeta och ta in fakta och se vilka hjälpåtgärder de olika familjenra behöver.
I föräldragruppen för föräldrar med barn med osynliga handikapp har det gång på gång pratas om att det är väldigt olika vilken hjälp man får för sitt barn som har ett osynligt handikapp. Hjälpen i skolan, hjälpen av soc varierar stort beroende på var man bor på Åland.
På försommaren skrev Nyan om två familjers upplevelse om Bup. Genast svarade Bup att de gjort allt de kunde. Bup reflekterade inte ens om familjernas upplevelser var sanna och om de skulle kunnat göra mera. Bup gick genast i försvar.
Jag skulle önska att någon några skulle våga ta till sig av kritiken och kunna jobba fram till en bättre lösning där inget barn, ingen familj hamnar i kläm. Där alla vågar vara ödmjuka och samarbetar. Och där de professionella skulle kunna känna wow, jag gör ett bra jobb, ett jobb som ger resultat.
Som förälder till barn med osynliga funktionshinder blir man van men inte imun att ta emot negativ feedback, för tyvärr är både bup och soc vana att försöka hitta orsaken till problemet hos föräldrarna och föräldrarna skall bara kunna ta emot kritiken.
Det intressanta är att soc har otroligt svårt att ta emot ÅMHM:s utredning som visar på brister i barnskyddet- skulle det inte vara dags istället för att soc försvarar sig att säga- ja det är för mycket, vår arbetsbörda är tung, vi behöver mera resurser och vi vill bli en större enhet, vi hinner inte fortbilda oss, vi önskar att politikerna kunde ge oss mera resurser. Istället säger de kränkta socialarbetarna – inget barn har farit illa – och vi önskar större förståelse för det krävande jobb vi har.
Hallå, Soc! Kavla istället upp ärmarna. Stå på barrikarierna och säg det behövs mera resurser, mera samarbete och att många barn idag mår dåligt och att ni vet inte varför det är som det är men att tillsammans kan vi göra det bästa för barnen på Åland och tacka ÅMHM för att de har modet att visa upp problemen och be politiker kommundirektörer om mera resurser, mera samarbete, ett barn- och ungdomshus där all kunskap finns centralt och där man på bästa sätt kan hjälpa barnet och familjen
”KÄMPANDE FÖRÄLDER”
