DELA

Stadsbilden tillhör alla

Stadsarkitekt Sirkka Wegelius klargör sin åsikt om stadskärnans planering och utveckling. I enlighet med gällande byggnadslag och de riktlinjer för en delgeneralplan för Mariehamns centrum som stadsfullmäktige godkänt framhåller stadsarkitekten vikten av att bevara äldre bebyggelse när det byggs nytt i centrum. De flesta intressanta städer i världen utvecklas enligt denna dubbla strategi. Tänk er att något kapitalstarkt företag skulle föreslå att man river gamla stan i Stockholm och bygger höghus så att dubbelt fler människor kan bo i stadsdelen. Slottet kanske står kvar ännu en tid men någon anpassning av den nya bebyggelsen till slottet är att stoppa utvecklingen.

Exemplet är drastiskt för att visa hur viktigt bevarandefrågorna är för samhällsutvecklingen. De värdestegringar vi ser på fastigheterna i centrum är resultatet av en allmän tillväxt som vi alla varit med om att skapa. Därför är fastighetsägarna skyldiga att ta hänsyn till allmänhetens och i detta fall stadens åsikter och beslut.

I Finland måste fastighetsägarna betala för outbyggd byggnadsrätt i centrum. I Mariehamns centrum finns 26 000 kvadratmeter outbyggd byggnadsrätt. Om man räknar i genomsnitt 70 kvadratmeter per bostad kunde vi få 370 bostäder i centrum om all outnyttjad byggnadsrätt utnyttjades till boende. Så är inte tanken utan byggnadsrätten kan också användas för kontor, butiker, restauranger och liknande.

Men det som verkligen behövs i centrum är bostäder. För att få liv i centrum bör flera människor bo i centrum. Bilar i all ära men särskilt livliga är de inte. Bordet är med andra ord dukat som stadsarkitekten uttrycker sig.

En fastighetsägare som efter långa och många beslut framgångsrikt bebyggt Magasintomten upprörs över stadsarkitektens uttalanden hänvisande till svårigheterna att få fram en fungerande stadsplan för tomten och de krävande p-normerna vid byggnation.

Det stämmer att fastighetsägaren fått utstå onödigt besvär på grund av att stadsplaneringsprocessen drog ut på tiden och att den första stadsplanen föll i domstol eftersom den innehöll en olaglig bestämmelse om att häva k-märkningen av Telegrafhuset. P-normen har nyligen ändrats av stadsfullmäktige. I det sammanhanget togs stor hänsyn till bland andra Magasintomten. Ansvaret för dessa två fall är inte stadsarkitektens.

Den första stadsplanen drevs igenom av det ledande högerpartiet i staden som under denna period havererat fler stadsplaner som fallit efter rättslig prövning i domstol. En utveckling som hela tiden styrts av särintressen istället för respekt för stadsarkitektens sakkunskap och tjänstemannaansvar. Ansvaret för p-normen ligger på infrastrukturdirektörens bord och hans nämnd. Med andra ord skulle tomtfrågan lösts långt tidigare om fastighetsägaren litat på stadsarkitekten istället för politiska lockrop som förde hela stadsplaneringen vilse.

Revisionen av p-normen fick en mycket proffsig behandling i alla stadens organ och resultatet fick ett lyckligt politiskt slut.

Det finns många stadsbor som vill bevara den äldre bebyggelsen antingen i sin helhet eller delvis. I det första fallet är det fråga om k-märkning. Det andra alternativet är en lindrigare form av bevarande som närmast innebär att stadsbilden hålls intakt. Så är förslaget om bevarande av Boreniuska huset. Dessa stadsbors värderingar och åsikter bör fastighetsägarna ta på allvar.

Medborgarnas rätt att överklaga stadsplaner i domstol är ett uttryck för att ingen enskild äger stadsbilden. Den tillhör oss alla och därför är den skyddad av rättsstaten. En demokratisk dialog mellan alla parter det vill säga fastighetsägaren, stadsarkitekten och stadsborna ger hållbarhet i utvecklandet av stadens centrum och säkrar lösningar som gagnar alla på lång sikt.

BARBRO SUNDBACK (S)