Stadens själ
Vi lever som tur är i ett demokratiskt samhälle. Det betyder att du, jag och alla andra medborgare bestämmer tillsammans.
Demokratin omfattar mycket mera än omröstningar och politiska beslut- det handlar om respekt för andra människor, om kärlek, frihet, kunskap och engagemang. Den yttersta makten i samhället har du som väljare, konsument, löntagare, föreningsmedlem, medmänniska, osv.
Jag har inte träffat en enda ålänning som inte vill att Mariehamn skall utvecklas – inte ens bland mina partikollegor i Socialdemokraterna trots att det upprepas så frekvent att det verkar ha blivit en sanning bland de högersinnade partierna.
Staden tillhör alla och i slutändan handlar det om vem som har tillgång till vårt gemensamma utrymme – känner alla sig välkomna, får alla plats, prioriteras allas behov likvärdigt? Får kulturen, historien och människorna lika mycket plats som kommersen och bilarna?
Efter över ett halvt sekel med fokus på bilen som det främsta transportmedlet finns inte bara ett fysiskt transportsystem uppbyggt efter bilnormen utan i princip all handel och våra myndigheter är anpassade efter bilnormen.
Tro inte att Mariehamns stad är något unikt i detta avseende och utmaningen är lika aktuell vare sig du träffar representanter inom trafik/ infrastruktur och stadskärnor från Uleåborg eller Malmö.
Stadsplanering och ett livskraftigt centrum där alla får plats och där kultur, människor, natur och vackra miljöer, mötesplatser och trafik samsas är inte svårt i teorin. Varför stoppas det då i praktiken?
Alla har samma mål – ett livskraftigt centrum med mångfald. Vi har så mycket fint att bygga vidare på, närhet till vattnet och en fin historia med sjöfart, Hilda Hongell och badhusepoken. Men vad är vårt mål? Ett mål där vi hittar Mariehamns stads själ och bygger vidare på denna. Stadens själ är inte någon enskild beslutsfattare eller intresseorganisation som bestämmer beroende på vart vindarna blåser.
Vi måste ta vår kultur och historia i beaktande och tänka på vad det är som verkligen är unikt för just Mariehamn.
I framtiden kanske vi har ett kallbadhus i tidsenlig badhusepok-stil självklart byggt i Alfrida-virke uppfört och ritat av lokala byggnadsvårdshantverkare och arkitekter. När vi väl håller på bygger vi upp både Societetshuset och Miramar och satsar på både kultur och historia och på att vårda Mariehamns själ. Alvar Aalto har ritat en skiss för omklädningsrum på Lilla Holmen, tänk er det. Möjligheterna är oändliga.
Vilken visionen är för Mariehamns stad och vad stadens själ sedan visar sig vara är helt beroende av en omstrukturering inom beslutsfattandet gällande samhällsplanering och utförande. Jag vill se stadsplaneringen som en helhet, en enhet där alla beslutsfattare, näringsliv, medborgare, politiker och tjänstemän organiserar sig och jobbar mot samma mål.
Mariehamn är hela Ålands stad, och stuprörstänkandet staden och landskapet emellan måste upphöra och inom organisationerna själva. Enskilda medborgares särintressen skall inte ensamma sätta agendan. Vi måste nu gemensamt kavla upp ärmarna och jobba framåt och knyta ihop Åland istället för att splittra för att kunna skapa goda ringeffekter i en samordnad planering och infrastruktur där alla som har infrastruktur och samhällsplanering som huvud-eller deluppgift har som högsta prioritet ett livskraftigt centrum för alla. Detta är något som måste göras nu och vi gör det tillsammans.
Hindren som finns idag – sökande av eget ansvar och mandat, vem som har mandat att fatta beslut, prioriteringar, budget-tekniska hinder, upplevd personalbrist och beslutsfattande i slutna rum med en isolerande stuprörsgång är lätta att eliminera bara vi alla kavlar upp ärmarna och tar tag i dessa. Vi vet vad som behöver göras och vi kan göra det.
Jessy Eckerman (S)
