DELA

Stadens bolag och offentlighetsprincipen

I stadsstyrelsen togs i förra veckan upp ett ärende som gällde att offentlighetsprincipen (i princip den kommunala och landskapliga) skulle gälla hamnbolaget. Ärendet fanns inte på listan och är därmed inte berett eller förhandsdiskuterat över huvud taget.

Frågan är principiellt intressant och väcker en del frågor. Personligen upplever jag att det är lättare att ta fram uppgifter ur t ex Marstads och Mariehamns Energis bokslut än ur stadens så min tro är att vi får mer uppgifter från bolagen redan utan offentlighetsprincipen. Därför skulle jag gärna delta i en diskusson om hur framför allt redovisningen och budgeteringen av stadens verksamheter kan bli tydligare för en fullmäktigeledamot och allmänheten.

För att avgöra en så komplicerad fråga som tillämpningen av offentlighetsprincipen i aktiebolag innebär skulle det vara viktigt att veta vilka bekymmer som skall lösas i sammanhanget. Vad vill vi uppnå? Gärna skulle jag ta del av konkreta exempel där våra bolag har brister på den här punkten.
En betänklighet ligger för min del i att det blir fel att göra det möjligt för alla medborgare att begära uppgifter från bolagen. Någon som säljer värmepumpar kan vara intresserad av värmeförbrukningen hos enskilda fjärrvärmekunder, Elnäts uppgifter om sina kunder är för en elhandlare guld värda och hamnbolagets korrespondens kan vara av intresse för rederier. Alla de här nämnda kan sända upp en mariehamnare och fråga efter uppgifterna. Sedan blir det tvister om vad som är offentligt eller inte och vi vet att juridik i domstolar kostar, både pengar och tid.

En annan är vilken juridik som gäller för styrelseledamöter och andra ansvariga i bolagen. Vilken blir deras ställning, det finns dubbla lagstiftningar. Aktiebolagslagen är riksbehörighet och Åland har egen lagstiftning för offentligheten. Sedan är en fråga också att hur kommer rikslagens bestämmelser om offentlighet in när frågan ligger på samma plan som aktiebolagslagen? Det känns som det finns rejäl sysselsättning för våra lagkloka.
För min del skulle det här föregås av politiska diskussioner. Där skulle huvudfrågan vara, vad vill vi uppnå med detta rent konkret? Om det finns enighet därefter och vi faktiskt vill utsätta oss för de här riskerna kunde juridiken undersökas. Vi har ju också möjlighet att göra något åt detta senare och dessutom att i ägardirektiven ställa upp regler för informationen.
Lennart Isaksson,
MSM