Staden och permitteringar?
På ledarplats i en på orten utkommande tidning förespråkas permitteringar i staden. Det är lätt att få uppfattningen att stadens problem löses därmed. Tyvärr är obalanserna så stora att så inte är fallet. Det krävs strukturella åtgärder både på kostnads- och intäktssidan.
Det skulle varit lätt att ta till sig kritik som riktade in sig på svag politik beträffande inflyttning, ingen centrumutveckling, den politiskt sönderpratade förtätningen, de outnyttjade resurser som finns i 1.000 obeskattade bostäder och osålda tomter.
Att peka på bristen på näringspolitik med sikte på fler arbetsplatser i privat sektor från landskapets och kommunernas sida hade lett till att många nickat förstående, ett klarsynt resonemang!
Men permitteringar? Faktum är att den organisation som kan permittera har för mycket personal. Då tycker jag påpekandet skulle ligga på det planet, att staden måste minska sin personal. Till saken hör att staden arbetar med ett projekt som skall reducera personalen med 77 personer vilket i dagsläget har kommit i stort halvvägs. Det är intressant att det skötts så smidigt att tydligen inte ens pressen känner till det.
I personalfrågor dikteras också framgången av att personalen är med på tåget. Som jag förstår det har stadens anställda situationen klar för sig och kommer med konstruktiva förslag hur den ekonomiskt svåra situationen skall lösas. Permitteringar leder till motsatsen, arbetsmotivationen försvinner, inget intresse finns att hjälpa till.
Normalt blir permitteringar kontraproduktiva, de kostar mer än de sparar på sikt. En stor tillgång för staden är en motiverad personal. Så länge vårt arbete med kostnadsminskningar fortgår är inte permitteringar befogade.
En tanke måste också ägnas åt stadens uppgifter, skall vi permittera vår äldre som får vård? Skall skolorna ta ledigt? Dagisarna stängs i perioder? Och att reningsverket och vattenleveranser skulle fungera varannan månad är karikerade exempel som ändå pekar på frågeställningarna.
Självklart måste vi jobba för en kostnadseffektivare stad men de här frågorna kan inte lösas på ett budgetår med brandkårsinsatser som permitteringar. De kräver flera års arbete och kräver strukturella linjedragningar. Tyvärr utesluts många gånger det långa perspektivet pga kortsiktiga prioriteringar.
Som avslutning måste jag kommentera frågan om ”är Edgar är trängd av politikerna?”. Vad är det frågan om? Edgars huvudman är stadsstyrelsen och stadsstyrelsen har fullmäktige över sig. Ansvaret för stadens skötsel är politiskt och faller vid val tillbaka på väljarna.
Lennart Isaksson, M
