Språket – en enande faktor åtminstone inom fotbollen
I Sannfinländarnas valprogram kan man på sidan 27 läsa att svenska språket bör avskaffas som ett obligatoriskt språk i våra finska skolor. De har kommit fram till att undervisning i svenska i dessa skolor är ett rent slöseri av samhällsmedel i förhållande till vilken praktisk nytta man har av svenskan i arbetslivet och i sina fortsatta studier.
Enligt Statistikcentralen finns det i landet 4,85 miljoner invånare som har finska som modersmål och 290.000 invånare som uppger sig ha svenska som sitt modersmål. Hur många som pratar och använder sig av båda språken framgår inte ut statistiken. I ljuset av dessa siffror är svenskan i Finland helt klart i minoritet men dock ändå ett av våra två lagfästa språk i landet.
Tittar vi från ett Nordiskt perspektiv på detta gällande språk kan man konstatera att i Norden, där det bor 25 miljoner människor, är det 80 % som har svenska, danska och norska som sitt modersmål. Bara 20 % har finska som sitt modersmål.
I Norden talas svenska av 10,5 miljoner människor och finska av knappt 5 miljoner. I detta sammanhang är finskan i klar minoritet. Med dessa siffror som grund och sett ur ett bredare perspektiv, är min tolkning att det knappast kan anses som slöseri med samhällsmedel att lära ut det nordiska majoritetsspråket svenska i våra finska skolor i landet.
Vi är ett land med två officiella språk. Vi behöver respektera varandra oberoende vilket av dessa två språk vi talar. Ett gemensamt språk med stor respekt har vi dock redan och det är fotbollsspråket. För då finska landslaget spelar funderar ingen på att Daja Sjölund, Tim Sparv, Roman Eremenko, Alexej Eremenko jr, Tintti Johansson, Mikael Forssell och Kasper Hämäläinen alla har svenska som sitt modersmål. Huvudsaken för alla i landet är att landslaget vinner och är framgångsrika – inte om de pratar finska eller svenska.
Tony Asumaa (Lib),
riksdagskandidat
