SÖK
MENY
Vill här delge lite av mina tankar till varför läget ser ut som det gör just nu i Ålands sportskytteförening.
Jag börjar bli rejält trött att läsa och höra hur reservisterna och dynamiska sektionen blir dåligt bemötta av ”den andra falangen” dit jag alltså hör. Jag har varit med i Ålands sportskytteförening cirka 20 år nu och aldrig sett något liknande. Vi blir anklagade för att diskriminera reservister, att vi vill förbjuda IPSC och allt nytt och att vi försöker ”kuppa” föreningen. Jag vill börja med att säga till er i Dynamiska sektionen, som för övrigt hette IPSC-sektionen tills nyligen: IPSC har skjutits på Bredmo sedan cirka 2020 och det har aldrig varit tal om att försöka förbjuda det! Ingen har heller under mina 20 år funderat på eller brytt sig om vilka andra föreningar man tillhör eller vad man jobbar med. Så kunde det ha fortsatt om man inte skulle börjat blanda in reservistföreningens intressen i ÅSSF. Men när man börjar driva en annan förenings agenda i sportskytteföreningen som dessutom strider mot föreningens stadgar måste man rimligen säga ifrån.
På våren framkom ett uttalande att reservistföreningen hoppades kunna genomföra en SRA-tävling (tillämpat reservistskytte) på Åland. Jag frågade sportskytteföreningens ordförande Fredrik Andersson var det kunde tänkas genomföras, men det avfärdades bara som en önskan. Vi diskuterade vikten av att särskilja ÅSSF från sådant skytte då det är en renodlad sportskytteförening likställd med vilken idrottsförening som helst. Dock omgärdad av speciella krav på säkerhet, störande och så vidare just på grund av att vi utövar sportskytte och med inskrivet i §3 att ingen verksamhet inom föreningen får omfatta övning i militärt syfte.
Några veckor senare dyker en ”extern bokning” upp på 50 metersbanan. På fråga till samme Andersson vad det gäller ger han som svar att det är en privatperson som bokat och det fanns ingen orsak att jag skulle veta mer om det. Det visade sig vara en medlem i ÅSSF:s styrelse som var den privatpersonen som arrangerade en SRA-kurs på Bredmo. Sedan dess spårade det ur. Trots inrådan från flera håll att hålla isär reservistföreningen och sportskytteföreningen och se till att hålla den civila klädkoden. Det finns mängder av helt civila sportskyttegrenar att ägna sig åt. Man har fortsatt framföra att det inte är förbjudet med SRA på Åland. Påstått att reservister blir diskriminerade. Hotat med att försöka få personer uteslutna, bland andra sportskytteföreningens styrelserepresentant i Svenska Finlands sportskytteförbund för att han ställde en fråga om hur reservistskytte förekom i motsvarande föreningar på finska sidan. Frågan för oss har aldrig varit att motarbeta reservister eller SRA generellt, bara att det inte skall förekomma på ÅSSFs anläggningar i Bredmo.
Man hade kunnat ta ett steg tillbaka, och fundera efter vad vi inom sportskytteföreningen kunde enas att fungerar som dynamiskt skytte, men offerkoftan är på och verkar spridas ut i dynamiska sektionen och berörda delar av Sportskytteföreningens styrelse.
Dynamiska sektionen har huvudsakligen hållit till på 50 metersbanan, viltmålsbanan och ”sin egen” 20 metersbanan. Alla banor är förstås i grunden sportskytteföreningens, men 50 metersbanan är byggd av gevärssektionen i samarbete med pistolsektionen och viltmålsbanan av viltmålssektionen. Det är bra att banorna kan användas av fler, men Dynamiska sektionen bör komma ihåg att man inte är självbestämmande där. Man vill inte höra uttalanden som ”vi är så många att vi kan bestämma”. Inte heller behöver man avfärda frågor om säkerheten gällande nya dynamiska grenar som ”löjligt” och liknande. Jag vet att dynamiska sektionen i grunden har högt säkerhetstänk i sitt regelverk, men banorna är byggda för ett annat skytte och behöver uppgraderas. Men det ska ni nog ta en dialog runt innan ni bara kör på.
Vad gäller Ålands sportkytteförenings höstmöte var det en märklig historia. Det var klarlagt att mötet inte var lagligt sammankallat. 28 medlemmar fick ingen kallelse då breven i misstag inte skickats ut. Enligt föreningens stadgar skall kallelsebrev skickas till varje enskild medlem. Tråkigt nog har jag börjat undra om det verkligen var ett misstag. Trots påpekanden att det var felaktigt sammankallat beslutade ÅSSF:s ordförande att mötet skulle genomföras. Och där fortsatte märkligheterna. En vedertagen regel är att respektive sektion för fram sin representant i ÅSSF:s styrelse och mötet godkänner det. Men här börjar det istället kommas med motkandidater som röstas in från den dynamiska sektionen i klart syfte att få majoritet i föreningens styrelse, så man kan göra som man vill… ja ni berörda vet vart ni hör.
Ordförande Fredrik Andersson tycker om att använda ord och meningar som demokrati, alla tillsammans och gemenskap men det tenderar att praktiseras lite hur det passar med egna intressen.
Angående Ålands sportskytteförening r.f. är det en förening som snart ska fylla 50 år. En förening som byggts och drivits av intresserade sportskyttar som lagt otaliga talkotimmar, skänkt virke, byggt, lånat ut pengar, ansökt om och fått idrottspengar, att få tillstånden i skick, raggat sponsorer, arrangerat mängder av tävlingar inklusive Ö-spel och så vidare. Både för att få hålla på med sitt intresse och för sportens och föreningens fortsättning. Det är bra att det kommer nya medlemmar och ni ska vara välkomna till vilken sektion det må vara. Det är dock trevligt om man inte börjar peka med hela handen utan lyssnar in lite, hälsar på andra sektioner och ser sig omkring vilken fin anläggning man kommer till istället för att falla in och kalla folk för bakåtsträvare och diskriminerande om man inte får allt man vill meddetsamma.
Jag hade som mål när jag började att jag skulle tävla i alla grenar minst någon gång. Har provat det mesta nu, men inte IPSC. Jag önskar att jag skulle få lust att gå dit och be att få prova. Just nu har jag inte det.
MIKAEL JOHANSSON
ORDFÖRANDE I PISTOLSEKTIONEN
Svar till insändare:
Jag vill börja med att tacka Mikael Johansson för hans engagemang i Ålands Sportskytteförening. Att olika uppfattningar ibland uttrycks offentligt visar att människor bryr sig om föreningen. Samtidigt är det viktigt att sakfrågorna återges korrekt, särskilt i en förening med snart 50 års historia, där värdegrund, säkerhet, gemenskap och utveckling av sportskytte är centrala delar av vår verksamhet.
Höstmötet var lagenligt sammankallat och kallelsen skickades enligt våra stadgar till alla medlemmar som uppgett e-postadress, vilket varje medlem själv ansvarar för att tillhandahålla. Kallelsen fanns dessutom tillgänglig på föreningens anslagstavla. Som mötesordförande konstaterade jag, i enlighet med stadgarna, att mötet var lagenligt sammankallat. Ingen närvarande bad heller om att få avvikande mening införd i protokollet.
På mötet deltog 93 medlemmar, en av de högsta närvaro siffrorna i föreningens historia och de kandidater som föreslogs och valdes var aktiva medlemmar i respektive sektion.
Mikael hänvisar till en ”extern bokning” av 50-metersbanan, där en medlem arrangerade en säkerhetskurs med koppling till SRA, har lett till kritik och missförstånd. Det som avses är en privat bokning av en enskild medlem, inte ett arrangemang i ÅSSF:s regi.
Bokningen har behandlats av styrelsen och konstaterats ligga inom ramen för gällande tillstånd, stadgar och ordningsstadga. I efterhand kan jag konstatera två saker.
För det första: informationen i styrelsen och mellan sektionerna borde ha varit tydligare och för det andra: föreningen behöver mer enhetliga och tydliga regler för uthyrning och bokning för användning av banan.
Det arbetet är påbörjat av styrelsen.
Vad gällande SRA-skytte så bedriver inte Ålands sportskytteförening SRA och har inte fattat beslut om att starta sådan verksamhet. Däremot är det klarlagt genom utlåtanden från statliga myndigheter och besked via Ålands Idrott att SRA som skyttegren klassas som civil sportskytte verksamhet och är tillåten på Åland. Det är alltså inte en fråga om ”militär verksamhet” på vår bana.
Men vi har klart och tydligt från styrelsen bekräftat att ÅSSF bedriver inte SRA och det är inte tillåtet att bedriva skytteformen SRA inom ÅSSF:s verksamhet.
När det gäller klädkod vill jag påminna om vad som faktiskt står i vår ordningsstadga: skyttar bör inte uppträda i militärliknande kläder inom föreningens verksamhet, med hänsyn till Ålands demilitariserade ställning. Det är en norm för uppträdande som vi förväntar oss att alla respekterar. Vi har inte fått in några rapporter om att denna regel skulle ha brutits vid föreningsledd verksamhet eller inom någon annan verksamhet våra medlemmar har varit delaktiga i på vårt föreningsområde.
Om någon anser att en överträdelse skett är rätt väg alltid att ta upp det med ansvarig sektionsledning eller styrelsen, så att frågan kan utredas sakligt.
Föreningen bedriver enbart civil sportskytteverksamhet och föreningens stadgar är tydliga: vi är en civil idrottsförening. Demilitariseringen står inte i motsats till civilt sportskytte, och det finns ingen motsättning mellan att vara reservist och att vara medlem i vår förening. Reservister är en naturlig del av samhället och ska som alla medlemmar behandlas lika oavsett bakgrund eller vilken skyttegren man föredrar.
Att börja dela upp varandra i ”falanger” utifrån värnplikt (=reservist) eller vilket skytte man tycker om leder bara bort från föreningens värdegrund.
Det är också väl känt och dokumenterat att ÅSSF haft återkommande motsättningar under lång tid, långt innan dynamiskt skytte etablerades på Bredmo.
Under mitt år som ordförande har fokus legat på att bringa ordning i tillståndsfrågor, stärka säkerhetsrutinerna, tydliggöra regelverk och skapa stabilitet efter en längre period av slitningar.
Det arbetet fortsätter, oavsett skyttegren.
En idrottsförening fungerar bäst när dialogen förs mellan medlemmar, sektioner och styrelse inom ramen för våra stadgar, vår ordningsstadga och vår värdegrund. När interna frågor flyttas till media finns en risk att motsättningarna ökar och att föreningens anseende skadas, något som varken gynnar verksamheten eller medlemmarna.
Samtidigt vill jag lyfta fram att vi alldeles nyligen hade en mycket lyckad gemenskapsdag där flera sektioner arbetade sida vid sida. Säkerheten var god, stämningen varm och ansvaret delades på ett föredömligt sätt. Den dagen visade tydligt vad ÅSSF kan vara när vi fokuserar på det vi har gemensamt: skytteglädje, trygghet och respekt för varandra.
Jag vill därför uppmuntra alla medlemmar, oavsett om man skjuter bänk, pistol, hagel, viltmål, luft eller dynamiskt, att fortsätta söka dialog med varandra och med sina sektionsordförande när frågor uppstår. Det är i de samtalen, i våra egna forum, som vi bäst kan lösa konflikter och utveckla föreningen vidare.
Jag välkomnar alla som har frågor eller synpunkter att ta kontakt direkt med mig. Min utgångspunkt är enkel: ÅSSF ska vara en trygg, ordnad och välkomnande förening där alla seriösa sportskyttar kan känna gemenskap och stolthet över den verksamhet vi bedriver tillsammans.
FREDRIK ANDERSSON
ORDFÖRANDE
ÅLANDS SPORTSKYTTEFÖRENING R.F.
