Spara inte på ungdomar
Nu har vi hunnit en bit inpå det nya året och det har lugnat ner sig så man hinner ta en stund vid datorn igen och försöka forma ord av tankar som rört sig inombords de senaste veckorna.
Det är litet frågor och undringar så här i början av 2011.
Den 22 december hade tidningen Åland en stort uppslagen artikel på 1 ½ sida om stans sparbekymmer och huru detta bekymmer skulle drabba Fixtjänst. I artikeln intervjuas föreståndaren för Fixtjänst Curt Lindgren och socialservicechef Christian Beijar och enligt tidningens uppfattning kommer Fixtjänst att få 35.000 euro mindre från Mariehamn detta år, än föregående år. Klart att både föreståndaren och de som arbetar där är bekymrade.
I tidningen Åland av den 23 december fanns en liten insändare av en ung ålänning som studerar i Åbo, Lars-Erik Styrström. Han oroar sig för stans hantering av ärendet och Fixtjänst framtid. Han erbjuder sig att personligen stödja Fixtjänst med 100 euro samt 1 procent av 2010 års förvärvsinkomst och han utmanar andra med större ekonomiska resurser att göra detsamma.. Om också 100 euro kan synas vara en obetydlig summa i detta sammanhang är initiativet lovvärt och visar att unga människor har ögonen öppna för vad de beslutsfattande håller på med och var man inte bör skära ner på bidrag och resurser.
Sedan dess har det varit tyst och nu undrar jag hur det blev med beslutet? Har det vunnit laga kraft, eller får Fixtjänst sina pengar?
För några dagar sedan kom nästa förslag till sparande från stadens sida. Erica Dunders dansgrupp skall inte längre få några pengar. Det är så man blir rejält upprörd. Det går bara inte att spara in på ungdomars sunda aktiviteter och tro att det skall lösa landskapets problem. Heder och rosor till barnen som engagerar sig och har satt igång en namninsamling som protestauktion. Ännu ledsnare blev jag då jag i lördagens Ålandstidning läste att barnens namninsamling inte gav något resultat.
Ungdomarna tycks verkligen vara i fokus för stadens spariver just nu. Det är inte så många veckor sedan vi läste om att fritidsverksamheten både i Ytternäs och Strandnäs hotades av stadens besparingar. Sedan beslöt man sig att strypa pengarna till ”Mektek”, där motorintresserade ungdomar samlas för att lära sig svetsa och fixa på sina mopeder. Nog är det sorgligt att man inte tänker mera långsiktigt. Meningsfulla sysselsättningar för ungdomar borde uppmuntras och prioriteras istället för att motarbetas.
Den 13 januari läser vi i tidningen Nya Åland att landskapet går miste om upp mot 800.000 euro per år i obetalda licensavgifter. Man tror inte sina ögon, eller öron då man läser och hör sådant. Undrar vem som vackert betalar år efter år om man ser än hur litet på TV. Antagligen pensionärerna med låga pensioner och andra som från barnsben fått lära sig att följa lagar och paragrafer
Inte för att vi som Yngve Påvall säger i tidningen den 13 januari är så kuvade på den här ön så vi inte törs kritisera uppåt, utan för att vi har förstått att alla behöver bära sitt strå till stacken. Att han kallar Åland det ”förljugna Åland” är väl också att gå litet väl långt. Nog finns det väl lögner och ojust maktkamp också här, men i stort sett vill vi tro att de flesta vill göra det bästa efter vad de ser och förstår. Jag håller med dem som anser att TV – avgiften borde läggas på skatten. De få som inte har TV kan ju söka tillbaks pengarna i den årliga deklarationen. Anställer man fler kontrollanter och indrivare går snart dessa pengar åt till löner och socialskyddsavgifter med mera.
Vill önska god fortsättning på det Nya Året både till stadens och landskapets beslutsfattare. Ett år med vishet och kraft, även i svåra frågor. Likaså till tidningarnas redaktörer och läsekrets.
Doris Jansson
