Spara inte där behoven är störst
Inom kort verkar det som om Läromedelscentralens tid är över i vårt landskap, åtminstone i nuvarande form. Detta är ytterst olyckligt.
Vi i Ålands specialpedagogiska förening förstår att alla måste dra sitt strå till stacken och hjälpa till då man behöver dra åt svångremmen i landskapets budget, men hur mycket sparar man egentligen? (Som Camilla Gunell påpekade för någon vecka sedan i sin insändare.)
Uppbyggandet av LMC var från början att en instans skulle kunna stå för investeringar inom pedagogiska material och hjälpmedel, tex genom att köpa en gemensam bok som alla daghem, skolor och andra pedagogiska institutioner i vårt samhälle kan använda istället för att alla dessa ska köpa ett eget ex. bara för att kunna se om boken är lämplig för det ändamål man ämnar ha den till.
LMC:s material är ovärderligt då man behöver inspiration och nya idéer i det dagliga arbetet med våra barn på alla nivåer, speciellt inom det specialpedagogiska området. Är det rätt att spara på ett område som drabbar de barn med särskilda behov som vi ändå ständigt måste fundera på om vi verkligen lyckas tillgodose deras behov i olika situationer?
Landskapet har satsat stort under många år med olika kommittéer, utredningar och fortbildningar för att underlätta dessa barns vardag, låt inte de förutsättningar som byggts upp för en bra skola för alla genom LMC gå i stöpet genom att nedmontera ett bra fungerande system av nyanskaffningar och utlåningar samt samarbete med bl.a. Lärum med handledning för speciallärare och specialbarnträdgårdslärare! Låt oss åtminstone behålla LMC i nuvarande form.
Blanda inte ihop LMC:s hela existens med att det i nuvarande ekonomiska läge inte är möjligt att genomföra de storslagna planer som för bara en kort tid sedan gjordes upp kring att LMC skulle ”utvecklas i samarbete med Navigare till ett pedagogiskt centrum där också specialpedagogik är en del” (Landskapsregeringens handlingsplan från 23.11. 2007)
Förslaget att det befintliga materialet ska flyttas upp till Mariehamns stadsbibliotek anser vi inte vara en bra lösning.
Positivt med denna förflyttning vore naturligtvis att tillgängligheten ökar genom längre öppethållningstider. Personalen vid LMC besitter dock en kunskap kring sitt material som stöder de pedagoger som söker deras tjänster. Är tanken att även denna kunskap ska flytta upp en våning? Ska i sådana fall denna personal ha samma arbetstider som biblioteket är öppet, eller kommer det att ges tider då vi pedagoger vet att den pedagogiskt insatta personalen är tillgänglig?
Ett annat problem är att en del av materialet har skollicens och inte får lånas av gemene man. Ska materialet då vara tillgängligt endast för s.k. behöriga?
Visa att du är klasslärare i grunden, minister Britt, och väl insatt i våra skolbarns värld. Spara inte på dessa våra minsta med de största behoven!
Ge oss åtminstone svar på våra frågor.
Styrelsen för Ålands specialpedagogiska förening
Camilla Olin
Lisbeth Brunila
Maria Hojar
Marina Häger
Mona Sjöström
