Sopbusiness är stort ock lukrativt – men för vem?
I dag fick jag en räkning från Renhållningen som var dubbelt dyrare än föregående.
Redan innan jag fick räkningen hade jag funderat över varför det är så svårt att få tillstånd till nya lösningar i den åländska sopbusinessen. Varför har ingen tagit konkreta initiativ för att bygga en brännanläggning för alla de brännbara sopor som produceras här på Åland? Det skulle kännas tryggt att ha extra värmekapacitet speciellt nu när kylan håller oss i sitt kalla grepp.
Plötsligt insåg jag att det finns en enkel orsak till detta. Renhållningen och transportföretaget Transmar hör ihop, de ägs av samma människor! Då är det helt naturligt för företagen att göra sitt yttersta för att bibehålla dagens situation där alla brännbara sopor transporteras vidare till Sverige eller Finland. Det är bra för businessen, men är det bra för det åländska samhället?
Och vågar detta samhälle bestämma något som inte direkt gynnar dessa stora åländska företag?
Samma resonemang gäller också för alla de sopor som inte kan brännas, återvändas eller annars utvinnas. De skall deponeras d.v.s. samlas i särskilda välplanerade soptippar och täckas med jord. I dagens läge transporteras alla deponisopor till Finland. Därför kostar det t.ex. 20 euro för att bli av med en gammal fåtölj. Det är bra business för Renhållningen och Transmar, men är det bra för det åländska samhället?
Dessutom finns det ledigt deponiutrymme vid Svinryggens gamla deponi. I december 2009 berättades det att Svinryggen stod beredd att ta emot vårt deponiavfall. Det skulle hända redan före julen. Ingenting hände. Orsaken torde vara självklar.
I morgon skall jag ringa till Renhållningen och fråga varför de vill ta betalt för dubbelt mera tömningar än tidigare utan att tömningsrytmen har förändrats.
Denna smygförhöjning har skett före priserna skulle höjas med 3,5 procent från och med årskiftet. Eftersom sopbusinessen i praktiken har monopoliserats här på Åland kanske det är onödigt och ointressant att beakta kundens eller hela samhällets bästa.
Kanske företagen fattar sina egna beslut för sitt eget bästa? Skall också vårt lilla samhälle styras av företagen som stirrar blint på sina egna balanssiffror, liksom det görs i den stora världen? Skall allt alltid vara bra för business?
Livsforskaren
Klaus Rahikainen i Jomala
