DELA

Sockerbetsodlingens påverkan inte acceptabel

Helt nyligen kunde vi i dagspressen läsa om att det finns planer på att återuppta sockerbetsodlingen på Åland och att det är bråttom för att hinna komma igång till våren.

Vi anser att det är att ta avsteg från målsättningen då Ålands producentförbund gav i uppdrag till en konsultfirma att ta fram en hållbar livsmedelsstrategi för Åland. Den omfattar bland annat cirkulär ekonomi för land och hav, befrämjande av jordhälsa och skötsel av betesmarker.

Tiden håller på att springa ifrån oss då klimatförändringarna drabbar oss i olika formler.

Jordbrukarna av idag behöver ännu mera kunskaper om ekosystemet och hur man binder kol i marken och ökar jordens mullhalt. På mullfattiga jordar är urlakningen störst.

Sockerbetsodlingens negativa konsekvenser är så stora är att det inte är försvarbart att återuppta odlingen, allra minst i den akuta klimat-natur och hälsokris som vi befinner oss i.

Sockerbetsfröet betas med neonikotinoider, bekämpningsmedel som EU i princip har förbjudit men som det nu delas ut nöddispenser för, bland annat i Finland, då inget lika effektivt bekämpningsmedel mot insekter finns att tillgå. Neonikotinoider har även orsakat bidöd.

Sockerbetor är en krävande gröda som fordrar mycket gödsel. Den lämnar obetydligt växtrester och utarmar därmed jorden.

Konstgödseltillverkningen bidrar till att koldioxidhalten i luften ökar.

Det är heller inte möjligt med regenerativt jordbruk inom sockerbetsodling. Regenerativt jordbruk betyder att plöjning undviks för att minska på urlakning till vattendrag och utsläpp av kväve till atmosfären.

Både till transport och även till förädlingen av sockerbetorna till vitt socker går det åt mycket energi, där slutprodukten dessutom alltför ofta är orsak till övervikt och sjukdom.

Det finns många skäl till varför sockerbetsodling inte är förenligt med landskapets antagna hållbarhetsagenda och därför borde regeringen definitivt inte bevilja odlingen transportstöd!

Som mellangröda i spannmålsodling är baljväxter ett bra alternativ. Efterfrågan av inhemska åkerbönor är stor som ersättare för importerade sojabönor.

Och istället för att se sig tvungna att börja odla sockerbetor rekommenderar vi åländska jordbrukare att övergå till ekologisk grönsaksodling där efterfrågan är större än tillgången och slutprodukten bidrar till människans hälsa istället för ohälsa.

ISABEL KVARNFORS
STIG MATTSSON
ANNETTE HÄGER-AHLSTRÖM