Socialtjänst för hela Åland
Förberedelserna för genomförande av “Kommunernas socialtjänst” i form av ett antal utredningar, förslag och remissrundor har pågått under snart två års tid. Bland alla dessa utredningar förekommer förvånande nog ingenstans något ordentligt resonemang om hur jämbördig närservice ska säkerställas för alla ålänningar oberoende av hemort. Kvaliteten i socialvårdsarbetet förmodas höjas till ny önskad nivå genom centralisering av hela verksam-heten till Mariehamn.
Enligt redovisning i massmedia av kommunernas yttranden över förberedelsarna har kommunerna kritiserat denna brist. Vissa kommuner verkar delvis av denna orsak vara emot hela reformen !
Man bortser helt från att det finns väsentliga fördelar förenade med den nuvarande organisationen av socialtjänsten. Man borde utforska dessa fördelar närmare och bevara dem i den nya KST. Socialarbetarna på Åland har hittills haft förmånen att arbeta i mindre geografiska områden och därmed förvärvat goda kunskaper om kommunerna och befolkningen där de arbetar.
Närheten till verkligheten i olika delar av landskapet behöver inte stå i motsats till behovet
att samla landskapets resurser för att höja kvaliteten, rättssäkerheten etc. i arbetet.
Detta visas exempelvis med nedanstående resonemang:
– För att behålla den viktiga kontinuiteten i arbetet behåller socialarbetarna i största möjliga utsträckning sina geografiska ansvarsområden och därmed sina klienter i den nya organisationen.
– Socialarbetarna förblir för en del av arbetstiden förlagda till socialkontoren ute i kommunerna – på sin nuvarande arbetsplats eller i någon kommun i närheten. Modell kan här också tas från ÅHS:s lokalkontor.
– Behovet av stöd från social service kan uppstå på olika sätt varför närheten till en socialarbetare som man känner och har förtroende för många gånger kan utgöra en väsentlig trygghetsfaktor. Också då man som utomstående inte skulle förstå det angelägna i situationen.
– Folk i landskapets ytterområden skall inte behöva ägna största delen av dagen åt att åka med olika kommunikationsmedel kanske med små barn för att vid behov få ett förtroligt samtal med en socialarbetare i Mariehamn.
– Om avståndet mellan klientens bostadsort och socialarbetarens arbetsplats inte har någon betydelse för servicenivån kan man lika gärna placera familjerådgivningen och alkoholpolikliniken var som helst på landsbygden eller i skärgården.
– ALLA socialarbetarna SAMLAS under planerade tider av veckan centralt för olika former av samråd. Där utvecklas gemensam kompetens som eftersökts i utredningarna. Någon centralisering av
verksamheten därutöver behövs inte.
Svårare än så är det inte att ordna service nära medborgarna i landskapet.
Om erfarna socialarbetare från landsbygden släpps in i förberedelsearbetet för KST så kan en lämplig organisationsform säkert uppnås utan större svårigheter.
Avsikten kanske inte är att i lagen om KST fastställa den nya organisationens utseende.
Ändock behövs i den nya lagen fastställas KST:s skyldigheter vad gäller organisation och arbetssätt i grova drag för att säkerställa glesbygdens behov – en garanti för verksamhetens minimala omfattning och kvalitet.
Det räcker inte att överlämna denna fråga till det framtida KST självt – vilket annars skulle vara naturligt.
De stora centralt belägna kommunerna få ju röstmajoritet i KST:s fullmäktige. Det är svårt att tro att deras representanter skulle arbeta för en väl utbyggd social service i skärgården och andra ytterområden – i synnerhet om inte ens landskapspolitikerna nu då reformen diskuteras klarar av att ta tydlig ställning.
Kommunerna på landsbygden har visat sin besvikelse över KST:s ensidiga koncentration till Mariehamn.
Lagtingspolitikerna, oavsett geografisk tillhörighet, tycks inte bry sig, än mindre ställa sig upp och tala om hur de ser på tillgängligheten till social service i områden utanför centralorten. Är det inte dags att ni äntligen berättar hur närheten till social service ska säkerställas till alla ålänningar?
Petter Johansson
