DELA

Socialdemokraternas valfläsk stinker härsket

Det borgerliga synsätt som alltid varit tongivande i det åländska samhällsbygget börjar mer och mer bli en schimär. Landskapsregeringen köper industrifastigheter, säger helt nej till driftsprivatiseringar, låter den offentliga sektorn svälla, upprätthåller en dysfunktionell kommunstruktur och driver en politik som får det åländska skattetrycket att stiga. Socialdemokraterna vill inte vara sämre då de i dagarna presenterade sin ekonomiska valpropaganda som går ut på att lånefinansiera ålänningarnas välfärd, där de redan identifierat landskapets fastighetsbestånd som en första lämplig pantsättning. Vad som sedan väntar är givetvis ytterligare skattehöjningar, i en tid när ekonomiska manöverutrymmet för många ålänningar redan börjar bli snävt. I en socialdemokratisk värld är skattetrycket alltid för lågt, det går alltid att plocka lite till av ålänningar och företag. Den borgerliga människosynen att politiken främjar individen blir i en socialdemokratisk värld en paradox där individen finns till för politiken.

Det är synnerligen oansvarigt när socialdemokraterna bekymmerslöst frånsäger sig ansvaret för att uppnå en sund balans i den offentliga ekonomin. När Åland behöver kraftsamling över partigränserna väljer socialdemokraterna den populistiska linjen och sätter det egna partiet före Åland bästa. De anser på fullt allvar det vara hållbart att lånefinansiera den åländska välfärden och skicka notan ”in blanco” in i framtiden. Att de sedan försöker klä in denna kommande lånekarusell med att de utvecklar Åland är bluffmakeri, det är endast ett alibi för att de inte vill göra det obekväma arbetet som krävs för att reformera Åland och ekonomin. Då är det betydligt enklare att gå till val med långa önskelistor som ska finansieras med lån. Bevare oss väl för det socialdemokratiska synsättet på pengar och hur välfärd skapas.

Att lånefinansiera investeringar som över tid minskar driftskostnader kan vara klokt, att låna till daglig drift är oansvarigt. En god ekonomi är grunden till precis allt i form av klimat och miljöarbete, utbildning, sjukvård och för att bibehålla Åland som den tryggaste och bästa platsen att bo på och flytta till. De svaga i samhället drabbas först av en sviktande offentlig ekonomi. Det stör inte socialdemokraterna. För i en socialdemokratisk värld är makten målet, och då spelar det ingen roll om resan handlar om populistiska löften och en lånefinansierad välfärd. Jag hoppas verkligen att deras politik synas av ålänningarna som snabbt konstaterar att detta inte är ett regeringsdugligt parti. ”100 år av egensinne men snart väntar fyra år av ekonomiskt vansinne” är en lämplig valslogan för Ålands populistparti nummer ett.

JOHN HOLMBERG

LAGTINGSLEDAMOT (LIB)