Small is beautiful
Det sägs att det är bättre att tiga och verka dum än att tala och skingra varje tvivel.
I det följande tänkte jag skingra varje tvivel;
Till skillnad från andra vetenskaper kan man inom samhällsvetenskapen inte utföra experiment. Detta innebär att man från vissa variabler uppställer teorier och hypoteser. Dessa i sin tur söker man på olika sätt verifiera, bl.a. genom statistik, enkäter och intervjuer.
Att utgående från vissa givna premisser, som i detta fall ofärd och sämre konjunkturer, dra slutsatsen att större enheter skulle minska effekterna av en lågkonjunktur är självbedrägeri. Åtminstone har man inte kunnat påvisa detta. Lågkonjunkturen drabbar små såväl som stora enheter.
När ett företag eller som i detta fall en kommun går dåligt finns det i grunden bara tre sätt att komma tillrätta med detta. Antingen minskar man utgifterna, ökar inkomsterna eller så lånar man. Ökning av inkomsterna brukar för kommunernas del innebära en skattehöjning vilken är möjlig endast i begränsad grad.
Utgifterna brukar åtgärdas genom nedskärningar vilket i förlängningen brukar innebära friställningar.
Lånealternativet har den egenskapen att de innebär ökade kostnader för kommunen.
Och att lånen måste betalas tillbaka. Detta ifall man inte tillämpar s.k. kreativ bokföring.
Tidigare hette det att man inte fick låna för driftutgifter men det är tveksamt huruvida regeln numera följs till alla delar. Åtminstone förekommer som känt ett oacceptabelt lånande i flere europeiska länder. Det är som att låna för att finansiera sitt hushåll.
Att som i den föreliggande utredningen rörande samgående av kommuner göra prognoser 25 år in i framtiden (2040) är en prestation värd ett nobelpris. Inom nationalekonomin brukar man prognostisera utgående från ”ceteris paribus”, d.v.s. alla andra faktorer oförändrade.
Under en så lång tidsrymd som den ifrågavarande, är det osannolikt att inte yttre förändringar skulle ske, bl.a. genom den tekniska utvecklingen.
I Sottungas fall infördes datatekniken redan på 80 talet genom ibruktagande av databokföring. Det första databokslutet gjordes 1985. I efterhand kan man grunna på om det nu var så fiffigt eftersom kommunen därigenom gick miste om en av de få arbetsplatser som kommunen hade kunnat skapa. Men det hade varit att gå emot den eftersträvansvärda utvecklingen.
Det är inte uteslutet att man genom framtida nya rationaliseringar och samarbete med andra kommuner skulle kunna bibehålla de mindre kommunerna som ”low cost” enheter, åtminstone en del av dem.
Detta bl.a. genom ideellt arbete som är utmärkande för de minsta kommunerna, helt enkelt för att man vill värna om sin egen miljö och det småskaliga samhället.
Det ideella arbetet kan ändå inte förutsättas pågå i all evighet. Men den tiden, den sorgen.
Skulle det ändå förhålla sig så att en kommun inser sin egen onödighet och väljer, inte tvingas till, en sammanslagning så är det i alla fall av yttersta vikt att de små samhällena bibehåller sin ställning som självständiga juridiska personer. Om inte så kommer indragningar av skolor och andra servicefunktioner att med intill visshet gränsande sannolikhet dras in.
Varefter man förundrar sig över att glesbygden avfolkas och nya kommittéer tillsätts för att utreda hur det nu kommer sig.
Kommunen är till för samhället och inte tvärtom. Om man genom indragningar och centraliseringar av skolor, äldreboende och primära samhällsfunktioner avser ändra på demografin så lär det knappast bidra till förutsättningarna för en levande landsbygd.
Small is beautiful.
Gustaf Sauren
Sottunga
