Gällande flyktingdebatten brukar man prata om normalisering. Hur målstolparna för vad som är ok att säga hela tiden flyttas. Detta gäller alla partier, men utvecklingen drivs på av de på ytterkanten till höger. På Åland heter det partiet numera obunden samling. I måndagens lagtingsdebatt var ledamöterna Egeland och Wikström flitiga att tala. Vi fick bland annat höra hur ett underlättande av lagstöd till KST för smidigare familjeplacering av ensamkommande flyktingbarn kunde leda till ohyggliga saker. Och att det vore bra om den åländska befolkningen var homogen, och att CW kan se på människor han möter på stan att de har samma värderingar som honom.
Så här är det – de enda ensamkommande flyktingbarn som eventuellt kan komma till Finland, är från Ukraina vars befolkning sedan Rysslands invasion 2022 åtnjuter ”tillfälligt skydd” i EU. Är Ob emot det, eller hur ska man tolka utspelen?
Övriga flyktingar utan giltigt visum stoppas vid gränsen, i princip utan undantag.
För det mesta som rör gränser, migration och flyktingar ligger under finsk behörighet, och våra kommuner han gått in för en ytterst stram politik gällande antalet familjer vi tar emot. Detta vet ju OBS om, vilket gör det hela ännu mer smaklöst. Inte ens Stephan Toivonen sjönk så här lågt för 10 år sedan i samband med den sk flyktingkrisen. Ord spelar roll, och i ett litet samhälle borde politiker kunna vara extra hänsynsfulla. Fattar ni inte att folk – både purålänningar och inflyttade- blir ledsna, förbannade och känner sig ovälkomna på den plats de kallar ”hem”?
Så. Jag hoppas verkligen och tror att den stora majoriteten inte delar Christian Wikströms värderingar, det hänger inte på hudfärg eller ursprungsland.
TONY WIKSTRÖM (S)
