Slopa procentlinjen inom äldreomsorgen
För ett år sedan gick en anhörig ut i media och larmade om bristen på boendeplatser i staden för äldre som inte mera klarar av eget boende. Socialdirektören i Mariehamn bemötte kritiken med att staden snarast har för många platser samt att rätt vård på rätt nivå löser problemet. Rätt vård på rätt nivå är samma sak som landskapsregeringens servicemål att 90 procent av alla över 75 år ska bo hemma medan den resterande andelen på 10 procent av de äldre kan räkna med ett äldreboende med personal. Ansvariga ministern och socialdirektören har hållit fast vid procentlinjen trots massiv kritik från personal, anhöriga och flera engagerade politiker som alla menar att man måste göra en individuell prövning av behoven av olika former av äldreboende.
Idag är det nya tongångar. Staden har för lite platser för äldre enligt socialdirektören. Nu måste vi bygga till Odalgården. Stadsstyrelsen har redan hanterat frågan. På ett år har således ”snarast för många platser” blivit en ”platsbrist inom stadens äldreboende som dock inte kommit som någon nyhet”. Organisatoriska och ekonomiska argument används för att lägga ansvaret på någon annan.
Sanningen är att staden minskat istället för att succesivt utveckla antalet boendeplatser för äldre. Det finns ett uppdämt behov av platser och intagningen till olika boenden fyller inte devisen ”rätt vård på rätt nivå” utan istället är det fråga om att ”akuta fall får plats på vilken nivå som helst”.
Det uppkomna läget beror på helt felaktiga bedömningar hos regeringens och stadens ansvariga tjänstemän. Deras ambition har varit att hålla ner de offentliga kostnaderna för äldreomsorgen genom att tvinga så många äldre som möjligt att bo hemma. Kostnaderna för allt fler äldre som hållits hemma trots att de har behov av boende med personal kommer att spränga ramarna för den kommunala äldreomsorgen.
Det som behövs nu är en realistisk helhetsplan för utbyggnaden av äldreboendet på Åland. Lagtingets debatt för någon vecka sedan visar på ett splittrat åsiktsfält där den ansvariga ministern biter sig fast vid de så kallade procentmålen medan många i salen talar om individuell prövning av de äldres behov av särskilt boende. I det senare fallet ska också behovet av trygghet och social isolering bedömas. Något ministern motsätter sig och därför föreslår i den nya äldrelagen att rätt till institutionsboende endast ska beviljas person på medicinska grunder. Ett både inhumant och omöjligt kriterium med tanke på alla multisjuka äldre som bor hemma och som kräver stora insatser för klara sig.
Nu är det dags att se verkligheten som den är. Det behövs en utbyggnad av äldreomsorgen i fråga om boende, personal och andra resurser. Nästa regering måste göra en socialt hållbar bedömning av äldreomsorgens behov fram till år 2030 och 2051. Den kan inte styras av tjänstemän som ett år tycker vi har för många platser och sedan ett år sedan anser att platsbehovet inte är någon nyhet för staden. Andelen äldre ökar. Andelen äldre som behöver särskilt boende ökar. Andelen av utgifterna för äldreomsorgen kommer att öka. Det är bäst att både kommunerna och landskapet tar frågan på allvar. Annars kommer många äldre och svårt sjuka personer att fara illa.
BARBRO SUNDBACK (S)
