Slarva inte bort arvet efter Böjsarn
Man upphör aldrig att förvånas över nuvarande landskapsregering.
Vid Jomala fullmäktiges remissdebatt den 9.11 kom frågan upp varför arvet efter ”Böjsarn” inte ännu tillfallit kommunen. Jag uttalade min förvåning och sa att lagtinget tagit beslut om överföringen för ett år sedan. Ansvarig minister Roger Eriksson var kroppsligen närvarande, men utan att uttala sig.
Bakgrunden är den, att i samband med att den nuvarande självstyrelselagen trädde i kraft den 1.1.1993 började danaarv tillfalla landskapet. Då fastslogs en policy om att danaarv skall gå ograverade vidare till den kommun där fastigheten är belägen. Så har också förfarandet mig veterligen varit hela tiden sedan dess. Bland annat drev landskapet för inte så länge sedan en process mot arvingar om en egendom i Lemland, med det uttryckliga motivet att föra egendomen vidare till Lemlands kommun.
Men den 19.8.2008 tog landskapsregeringen på enskild föredragning ett principbeslut om att danaarv helt plötsligt skulle börja hållas kvar i landskapets ägo om det finns särskilda skäl till det.
Den här typen av principbeslut skall fattas i plenum, men här var det på enskild föredragning inför Roger Eriksson och förstås gick tjänstemannens beslut igenom till punkt och pricka.
Och efter det här är det nu huggsexa bland landskapets tjänstemän om arvet efter ”böjsarn”.
De ekonomiska konsekvenserna för Jomala kommun kan efter Roger Erikssons agerande bli över 1 miljon euro, och för de åländska kommunerna en helt annan behandling än vad som varit praxis tidigare.
Detta ärende visar också ovanligt tydligt igen att det är tjänstemännen som bestämmer i nuvarande landskapsregering och politikerna bara släpar med, om ens det. Följden blir beslut som allmänheten inte kan påverka i allmänna val och att hela demokratin sätts ur spel.
Anders Eriksson
Ålands Framtid
