DELA

Skyddsjakt på havsörn skadar Ålands renommé

Att införa skyddsjakt för att minska antalet havsörnar är ett dumt och ogenomtänkt förslag, som på långt håll luktar simpelt röstfiske och opportunism.

Att vår havsörnsstam just nu är onaturligt kraftig är de flesta medvetna om, men att propagera för skyddsjakt är fel väg att gå. Ålands renommé har redan skadats av förslaget och om det överlever så länge att det blir behandlat av landskapsregeringen, kommer Åland av omvärlden att betraktas som ett efterblivet och omodernt samhälle.

Talet om skyddsjakt på havsörn medför långt större skada för landskapet Åland, än de fördelar en decimering av örnstammen skulle innebära. Och hur tror ni att EU kommer att uppfatta ålänningarna, när frågan om vårjakt kommer upp till behandling samtidigt som Åland föreslår skyddsjakt på Europas kanske mest omhuldade och skyddade fågelart?

Det finns flera möjligheter att begränsa havsörnarna, utan att tillgripa jakt. För det första måste vi skynda långsamt och inse att vi inte får ingripa med snabba och ogenomtänkta politiska beslut. Det tog trettio år att med hjälp av stödutfodring rehabilitera havsörnsstammen, och vi bör inse att det kan att ta många år av tålmodig väntan på att stammen skall stabiliseras på en lämplig nivå.

Under tiden kan vi bidra till en minskning av stammen med naturliga årgärder som till exempel mindre skyddszoner runtom deras bon och tillgång till färre boträd. Men vi måste också vara medvetna om att inte genomföra åtgärder som på längre sikt hotar havsörnarnas existens. Arten har mycket distinkta habitatkrav och även till synes obetydliga ingrepp i naturen han vara ödesdigra.

På grund av att jag personligen var den som år 1958 genom Ålands Fågelskyddsförening startade hjälputfodringen av havsörn, och senare under många år aktivt medverkat i skyddet av arten, känner jag mig ansvarig för den situation som nu uppstått. Jag ångrar inte mitt engageman i frågan, men inser att hjälputfodringen kunde ha upphört tidigare än vad som skedde.

Efter 1958 har utvecklingen gått snabbt. Havsörnarna är onaturligt många, ejderstammen påverkas men har även andra problem, jägarkåren är välutbildad och medveten, och nappar nog inte på simpla politiska beten. Det finns goda möjligheter att ha både havsörnar och vårjakt i Ålands skärgårdar.

Men vi måste skynda långsamt och tänka efter före vi genomför plötsliga politiska infall.

JENS HARBERG