Skrotad välfärd en extrem utopi
Den ton som tidningen Ålands ledarsida tagit, senast med gästskribenten Kaj Grüssner vid pennan, visar en nästan aggressiv likgiltighet för människors liv, för de samhällsekonomiska konsekvenserna av utanförskap och för att klimatfrågan är ett gemensamt ansvar.
Vad värre är, man ger sken av att den tämligen extrema högerideologi som tidningen nu representerar är en objektiv och vetenskaplig sanning.
Så är det inte.
Lika väl som olyckskorparna kraxar om den offentliga skuldsättningens fasor, kan andra fåglar sjunga om vikten av god utbildning (som kostar) för att förse arbetsmarknaden med väl utbildad arbetskraft, god förebyggande hälsovård (som kostar) för att hålla kostnaderna för svåra sjukdomar vid ett minimum (ett konkret exempel är arbetet för tobaksfria miljöer som direkt påverkar förekomsten av lungcancer), eller god omsorg (som kostar), för att det är det enda moraliskt anständiga att se till att våra gamla har god och värdiga sista år av sitt liv.
De flesta av oss, jag vill hävda att det är den absoluta majoriteten av befolkningen, vill både betala skatt och ha en väl utbyggd välfärd. Vi vill se samhället bli starkare tillsammans, inte de enskilda skattesmitarna.
Grüssners ekonomiska analys att vi nu i rask takt är på väg mot undergången saknar faktisk täckning, alldeles särskilt på Åland. Landskapet har inga skulder.
Det går heller inte att betrakta ett samhälles ekonomi som en privat plånbok där plus och minus ska balanseras med samma ganska korta tidsramar.
En statlig ekonomi är en balansbräda där en av de viktigaste uppgifterna är att behålla jämvikten, både genom att streta emot när svängningarna blir för höga, och att puffa på där det saktar in.
Det omoraliska och det oekonomiska, det är att tillåta och uppmuntra ekonomisk ojämlikhet. Ett samhälle med växande klyftor blir instabilt, farligt och en grogrund för extremism.
För socialdemokraterna är till exempel allmän tandvård en viktig fråga. Den är säkert ur detta extremhögerperspektiv en löjlig fråga, att sätta mera samhällsmedel för att fattiglapparna ska få tänderna fixade.
För oss är det smart tänkt, både ekonomiskt och ur folkhälsoperspektiv.
Dessutom är det rättvist.
Den väg tidningen Åland slagit in på skrämmer. Inte för att det är vänstern och socialdemokratin som står i skottgluggen, det är bara som vanligt, men för att både språket och innehållet i resonemangen blivit så föraktfulla och så kategoriska.
NINA FELLMAN (S)
Kaj Grüssner avböjer att kommentera.
