DELA

Skrönan om gummigranulatet

År 2015 anlitade Naturvårdsverket det svenska miljöinstitutet (IVL) för att göra en studie på mikroplasters spridning till havet. Kartläggningen visade att konstgräsplanerna i Sverige var den näst största spridningskällan av mikroplaster efter bilkörning. Resultatet fick de fram genom att undersöka hur mycket granulat som fylls på varje år på de svenska planerna.

Nu visar en dansk studie helt andra siffror. Studien är gjord av Danmarks mest framstående tekniska institut, Teknologisk Institut (TI), som sedan 1906 arbetat med att främja forskning och utveckling i Danmark. Teknologiskt Instituts rapport bygger på en genomgång av alla studier gjorda i Sverige, Norge, Danmark och Holland. Den visar att mängden granulat som i teorin skulle kunna nå haven från en konstgräsplan är mellan 2,5 till 36 kilo. En tusendel av det resultat som IVL:s studie visade. Jag är väldigt förvånad över de siffror jag har sett cirkulera i Skandinavien. Till att börja med så finns det studier som visar att det mesta av den påfyllnad som behövs av granulat beror på kompaktering och inte svinn. För det andra filtreras det mesta av regnvattnet ned genom konstgräset och rinner inte av planen, det finns alltså inga stora vattenmängder som kan dra med sig granulat någon längre sträcka, säger Hanne Løkkegaard på Teknologisk Institut. Enligt den danska studien så beror 67-86 procent av påfyllnadsbehovet på kompaktering.

Av återstående mängd granulat hamnar det mesta på ytor och jord runt omkring planen, vilket rätt hanterat går att återvinna.

Simon Magnusson , vid Luleås Tekniska universitet har också forskat i ämnet och kommit fram till samma resultat. Han menar att IVL har förenklat och gjort antaganden i sin studie angående hur konstgräs fungerar.

Om man tittar på gummigranulaten ser man att de är olika stora. Det gör att de kilar in sig i varandra och sjunker sedan ned i hålrum när planen används. Det fungerar litegrann som ett pussel och kallas för kompaktering, han fortsätter:

IVL:s studie har nämligen inte tagit hänsyn till kompakteringen. IVL:s siffror har sjunkit för varje år, men är fortfarande alldeles för höga enligt den danska studien. De höga siffrorna har lett till att regeringen och många kommuner har lagt tid och pengar på att hitta alternativ till däckgummit. Alternativ som är dyrare.

Det här visar betydelsen av neutral och vetenskaplig forskning. Där partsinlagor och politiska agendor inte får utrymme. Det är sådan forskning som ska ligga till grund då klimatskeptiker avväpnas. Tyvärr kan slarvigt och subjektivt utförda studier även skapa en skröna likt den om att konsgräsplanerna är den näst största miljöboven efter biltrafiken. En skröna som också nådde Åland.

JOHN HOLMBERG
LAGTINGSLEDAMOT (LIB)