Skräddarsytt stipendium i stället för ett avdrag
Senaste år införde Regeringen ett avdrag på löne- och pensionsinkomster. (”100-lappen”) Det kallades ”Guldkorn”. ”Populistiskt”, sa jag.
Nu höjs gränsen till 55.000 euro, dvs man kan ha en totalinkomst om 64.000 euro. LR kallar det för ett avdrag för ”låg- och medelinkomstagare” och betonar positiva effekter på tillväxten.
LR reserverar 1,8 miljoner euro, dvs det är 18.000, som får 100 euro i skattelättnad. Valfläsk?
Vem får nytta av detta avdrag? Har man lägre inkomster än 14.000 euro, så har man inget avdraget. Gränsen för den relativa fattigdomen går ungefär där. De verkliga låginkomsttagarna har alltså ingen som helst nytta av avdraget. De är 6500 personer.
Sedan är det 1000 personer på Åland, som inte får 100-lappen för att de har inkomster över 65.000e.
Det är nog ett avdrag för medel- och höginkomsttagare. Ifjol undrade jag hur socialdemokraterna kunde godkänna avdraget. I år är det ett mirakel att de kan gå vidare med detta huvudlösa förslag.
Den socialdemokratiska ministern Gunell, berättade ifjol om en mamma, som var väldigt tacksam för avdraget och som skulle köpa något åt sin son för pengarna.
Men jag skall ge två andra exempel på hur regeringens skatte- och bidragspolitik fungerar.
Vi har en ensamstående kvinna, som varit sjukskriven mer än 300 dagar. Hon får 600 euro mer månad för att försörja sig och sin lilla son. Låt oss kalla henne Anna.
Regeringen verkar ha glömt bort Anna. Vi från Åländsk Demokrati har inte glömt bort Anna.
För Anna är ministerns fagra ord om inkomstavdrag inget annat än fagra ord. Anna får inte en enda cent att betala maten för sin son. Ingenting att köpa en gåva för.
Ett annat exempel. En annan ensamstående kvinna med en dotter. Vi han kalla henne Fatima. Fatima har nyligen kommit från ett annat land långt bortifrån tack vare regeringens politik och några kommunalpolitiker. Fatima går på en SFI-kurs och får 900 euro per månad. Fatima har aldrig någonsin arbetat på Åland.
Ur vårt partiprogram: ”Vi prioriterar dem, som har eller har haft sin hemvist på Åland.”
Er politik prioriterar dem, som nyligen kommit till Åland eller de som kanske ännu inte ens bor på Åland. Er politik prioriterar dem som har en inkomst över den relativa fattigdomen. Men ni förskjuter dem, som ligger under.
De långvarigt sjuka eller långvarigt arbetslösa har för små inkomster för att få regeringens ”guldkorn”. Även de flesta folkpensionärerna och sjukpensionärerna ser bara hundralappen fladdra förbi.
I vårt gamla partiprogram föreslog vi ett pensionsarvode om 100 e / månad till alla, som lyfter folkpension eller sjukpension.
Vi vill inkludera två andra grupper; långtidssjuka och långtidsarbetslösa. Vi kallar det nu för stipendium, så att alla förstår att det skall vara skattefritt och inte inverkar på exempelvis bostadsbidrag. Och det ska komma utan ansökan.
Så Åländsk Demokrati föreslår nu i en budgetmotion att den summa, som regeringen vill satsa på det utökade avdraget på löne- och pensionsinkomster, dvs 1.800.000 €, istället skall ges som ett särskilt skräddarsytt stipendium för de grupper, som lyfter folkpension, sjukpension och de, som på grund av långvarig sjukdom eller arbetslöshet inte längre lyfter inkomstrelaterad ersättning.
Vi från Åländsk Demokrati motsätter oss regeringens avdrag. Vi ser det bara som manna för hela folket.
Vi finansierar motionen genom att stryka er hundralapp.
Anna kommer då att ha möjlighet att få detta stipendium. Åländsk Demokrati har inte glömt henne. Fatima kommer inte att ha möjlighet att få detta stipendium. Hon får redan 900 euro per månad. Dessa stipendier kommer att ge samma tillväxt, som landskapet så väl behöver.
Hur är det med er socialdemokrater: Är det ni i lagtinget, som ska ha hundralappen, eller är det Anna, som ska få ett stipendium?
Vad tycker ni liberalerna och ni moderater?
STEPHAN TOIVONEN
ÅLÄNDSK DEMOKRATI
