DELA

Skolan ska uppmuntra till fri rörelse

John Holmberg, liberal lagtingskandidat, skriver i tisdagens Nyan en intressant insändare om Bunkefloprojektet och vikten av rörelse i skolan. Det han skriver överensstämmer med allt jag läst om motion. Att röra på sig minskar stress, ökar koncentrationsförmågan och ökar inlärningsförmågan, utöver alla positiva effekter som motion har rent fysiskt på kroppen.

För barn är det extra viktigt att röra på sig eftersom det belastar skelettet som då växer sig starkt och tätt (gäller för övrigt äldre också).

I Bunkefloprojektet hade barnen 45 minuter schemalagd fysisk aktivitet per dag i skolan, alltså jämförbart med en vanlig gymnastiklektion. Det normala är annars två tillfällen med en till två skoltimmar gymnastik i veckan, det vill säga två till fyra timmar idrottsundervisning per vecka. Som vi kan se i Holmbergs insändare har Bunkefloprojektet haft många positiva effekter.

Nu till saken. Det finns många barn som tycker att gymnastiken är det allra värsta i skolan. Det finns många vuxna som minns skolans gymnastiktimmar med fasa. Det kan bero på att man drar sig för att duscha tillsammans med andra. Att man är den som alltid, alltid blir vald sist när det är lagsporter. Att man är bollrädd. Att man är klumpig eller har svårt att förstå reglerna. Att man som tonårstjej inte vill behöva visa sig i badkläder inför killar som annars tafsar på en i skolkorridorerna eller trakasserar en verbalt.

Att röra på sig är positivt. Gymnastiklektioner kan däremot vara negativt. Det finns många som helt och hållet slutar röra på sig då de gått ut skolan, eftersom de aldrig upplevt något positivt med det. Därför är det viktigt att det handlar om fri rörelse med valmöjligheter. Motion är allt från att gå promenader till att åka störtlopp.

Om man ska ha schemalagd rörelse varje dag i skolan, vilket jag är positivt inställd till, så måste barnen få välja vilket sätt de vill röra sig på. Det bör finnas möjlighet att både ta en långpromenad och att spela fotboll. Annars blir rörelsetimmarna ännu en mardröm för många barn, och dessutom en dagligt återkommande mardröm.

Anna Wiksten, Ålands socialdemokrater