Skiljedomstolen är den viktiga frågan
Jag tackar Nils Torvalds för att han besvarar min insändare kring skiljedomstolen i CETA avtalet.
Denna gång försöker Torvalds även i viss mån diskutera sakfrågan som enligt min mening är frågan om skiljedomstolen ICS. Det är mycket glädjande att Torvalds även ger kritikerna rätt i deras kritik av föregångaren ISDS.
I sitt förra inlägg försökte Torvalds sammanföra mig med Donald Trump och ”alternativa fakta”, denna gång med högerpopulister som Marine Le Pen och italienska Lega Nord. Detta retoriska knep kallas ”guilt by association”.
Torvalds avfärdar de 101 professorerna i internationell rätt och juridik som ifrågasatt skiljedomstolens förenlighet med EUs grundfördrag och uppenbarligen även den tyska domarorganisationen DRB som är starkt kritisk mot skiljedomstolsmekanismen.
Han hävdar att det är tveksamt att föredra denna sakkunskap framom ”demokratiskt valda representanter” och motiverar möjligen på detta sätt att han i november röstade emot förslaget att låta Europadomstolen utröna skiljedomstolens laglighet.
Jag tror att politiska organ bör inhämta sakkunskapens bedömningar i komplexa frågor. Det kan gälla juridik och det kan gälla vetenskap.
Man kan inte rösta om en medicinsk behandling är bra eller dålig, man kan inte rösta om en skiljedomstol är förenlig med EUs grundfördrag eller inte. Detta måste utredas.
Socialdemokraten Thomas Wallgren skrev en utomordentlig insändare (HBL 17/2) om kopplingen mellan skiljedomstolen och den förestående finska hälso- och sjukvårdsreformen SOTE.
Jag återupprepar. Skiljedomstolen är inte kongruent – endast den ena parten kan stämma den andra. Företagen kan inte stämmas inför domstolen utan endast nationerna. Alla områden som ”avreglerats” kommer i praktiken att göra detta irreversibelt. Upphör alkoholmonopolet så finns ingen återvändo oberoende av folkhälsoaspekter. Bolagiseras social – och sjukvården för upphandling på en öppen marknad kan detta inte återtas.
Torvalds har rätt i att det finns korrupta oetiska regimer men det finns även korrupta oetiska företag. Vardera måste kunna ställas till svars.
Skiljedomstolen är explicit endast till för företagen och inte för allmänintresset. Och vi vet även genom talrika exempel (i andra liknande avtal som t.ex. NAFTA) hur företagen hänsynslöst utnyttjat skiljedomstolsmekanismen för att få marknadstillträde på sina egna villkor.
Det finns ingen fullkomligt ”fri”handel eller ”fri” marknadsekonomi. De starkaste aktörerna bestämmer i väldigt hög utsträckningen villkoren.
Det finns många särintressen som är angelägna – kanske en internationell miljödomstol vore mer angelägen än denna företagens specialdomstol? Och låt självfallet expertisen göra sin bedömning av skiljedomstolens laglighet och förenlighet med EUs grundfördrag.
Med vänlig hälsning
Mogens Lindén
