Skärgårdens landsvägar
Vill någon införa trafik på Godbyvägen på tidtabell? Massor med pengar finns att spara genom minskat slitage och på t ex snöplogning om vägavdelningen behöver ploga bara två gånger i veckan.
Skämt åsido, men skärgårdsfärjorna är landsväg för 2500 personer, tio procent av befolkningen och frågan är betydligt större än sjöbefälets arbetstider.
Kärnfrågan är; vill vi ha glesbygd? Är nästa steg att tvångsavfolka Lumparland och Geta? Det är viktiga frågor som alla anonyma "experter" borde tänka på. Hur skulle det se ut om regeringen i Helsingfors börjar föra samma resonemang om Åland som helhet?
Enligt min mening är kortrutt och tunnel ett steg bakåt i riktning på ökad biltrafik och på en hysterisk jakt på lönekostnader som det enda alternativet till "lönsamhet". Att jaga lönekostnader hör inte hemma i offentliga sektorn, för samhällsekonomi och infrastruktur handlar inte om att hoppa på tillfälliga modenycker, som till exempel nu rådande ekonomtänk, utan samhällsekonomi är en långsiktig blandkalkyl som inte går att bena ut i ekonomiska kolumner.
Vinsten med en levande skärgård är just att ha en levande skärgård, vilket är det som landskapsregeringen marknadsför som det unika med Åland på "dyra" turismmässor. Men vill vi ha en skärgård som finns bara för turister?
Skärgårdsborna bidrar till samhällsutvecklingen lika väl som fastaålänningarna med sitt speciella och behovsanpassade sätt att tänka. Den inflyttning som sker består också till största delen av mänskor som känner igen sig själv i skärgårdens förutsättningar och fördelar.
Det står också envar fritt att flytta ut till skärgården och leva enligt de förutsättningar som finns där.
Vad mångfald betyder för ett samhälle går inte att mäta i pengar och jag hoppas att våra folkvaldas mål inte är att Åland blir ett "Skärgårds-Disneyland" bestående av säsongsanställda "genuina" skärgårdsbor.
Min erfarenhet är att det övergripande målet för landskapsregeringen är att kortsiktigt spara lönekostnader inom den specifika kolumnen Skärgårdstrafik och att landskapsregeringen i det fallet är beredda att betala vad som helst för att förlora pengar.
Det är ett välkänt faktum att fartyg är det ojämförligt mest ekonomiska och miljövänliga transportsätt som finns, och att biltrafik är det sämsta ur alla perspektiv. Kortrutt betyder att ett ur alla perspektiv optimalt transportsätt ersätts med ett flertal privata rallyn genom skärgårdskommuner och att kostnaden och miljöbelastningen flyttas över på andra kolumner.
Dessutom betyder kortrutt fortfarande att det behövs fartyg och besättningar.
Vad är då vinsten för samhället med landskapsregeringens senaste valfokuserade trafikstrategi, eftersom den är en samhällsekonomisk förlustaffär redan på pappret samtidigt som den strider emot både LRs miljöpolicy samt de internationella miljömål som landskapsregeringen antagit?
Det skulle vara intressant att få jämförande fakta på bordet om kostnaden per invånare för skärgården och fasta Åland. Gärna också i relation till motsvarande närområden, t ex Åboland och Roslagen.
Jag är inte helt övertygad om att skillnaden är så stor per invånare, och det skulle vara bra för debatten om man även kunde basera den på nyktra fakta från t ex ÅSUB, istället för på anonymt tyckande och valpopulism. Jag är inte heller tillräckligt insatt, varför detta är mitt tyckande, men för mig är det oetiskt att peka ut en specifik region som roten till budgetunderskottet.
Det många, inklusive hela lagtinget, glömmer är att ”skärgårdens landsvägar” handlar om enskilda människors existens, såväl skärgårdsbor som sjöpersonal och alla de som av en eller annan anledning reser till skärgården.
Jan Liljehage
