Skapa inte fler fattiga
Vi socialdemokrater ser med oro hur regeringen Sipilä vill få landets ekonomi på fötter.
Problemet i finländsk ekonomi är dels att exportindustrin är i smärtsam omdaning, dels att inhemsk efterfrågan är låg och energipriserna är höga. Det vi faktiskt inte har är ett stort problem med för dyr arbetskraft. I Sverige och Tyskland är lönenivån högre.
De aviserade nedskärningarna i övertids- och söndagsersättningar och semestrar drabbar åländska och finländska samhället hårt. Fler i låglönebranscher får det tuffare att klara sin ekonomi, klyftorna ökar. Det blir svårare att rekrytera arbetskraften man vill ha.
Lägre löner i stora grupper har negativ effekt på konsumtionen.
Vi är bekymrade över regeringens planer att genom ändringar i arbetstidslagstiftningen tvinga fram kraftiga försämringar i arbetsvillkoren. Arbetsfred och stabilitet åstadkoms bäst i ett trepartssamarbete mellan arbetsgivare, arbetstagare och staten, som deltar med stimulans i form av investeringar och utbildning.
Så skapar man ett system där alla är med och betalar, där alla tar ansvar. Arbetsgivarna har fått sina krav tillgodosedda. Därefter förväntas facken visa solidaritet med landet genom att försämra sina medlemmars villkor kraftigt. Var finns då samarbete och talkoanda?
Eftersom det nu råder arbetsfred och avtal som gäller till 2017 finns heller ingen panik med att fatta stora beslut vars konsekvenser inte utretts.
Att demontera den nordiska arbetsmarknadsmodellen, att kraftigt försämra villkoren för de lägst avlönade och att motsätta sig begränsningar för de rikaste att skatteplanera är inte vår politik.
Vi vill göra tvärtom. Vi vill snåla när det går bra, och investera i lågkonjunktur. Vi vill gneta på med viktiga strukturförändringar, men se till att så många som möjligt är med på tåget. Stark välfärd, ökad sysselsättning och en stabil arbetsmarknad bygger landet. Inte snabba ryck mot svaga grupper.
Nina Fellman, Freddie Forsman, Marjo Österberg, Greger Granlund (S)
