DELA

Skammens rodnad bränner

Så länge jag kan minnas, sedan jag var liten, har jag velat bo på Vårdö. Som ungdom drömde jag om att hitta en kille från Vårdö. Jag hittade honom och sedan 17 år tillbaka bor jag också på Vårdö. Nu hade mina drömmars hemkommun möjlighet att erbjuda en flyktingfamilj samma idylliska tillvaro som jag, och många andra, ser som självklar. Att om så bara erbjuda en familj möjligheten att få en stabil och trygg vardag, människor som upplevt fasa och elände som de flesta av oss bara kan fantisera om. Men vad händer? Jo, kommunfullmäktige med ordförande i spetsen förnekar familjen denna möjlighet! Beslutet blir istället att kommunen ska integrera arbetskraftsinflyttade, som inte i närmelsevis upplevt samma tragedi som en familj på flykt har gjort. Att dessutom gömma sig bakom en kostnadskalkyl som saknar motstycke i de övriga åländska kommunerna, som tagit ett beslut för flyktingmottagning, är lågt. Att förneka 4–5 personer möjligheten till trygg tillvaro är för mig obegripligt och gör mig oerhört besviken på den syn dessa politiker har på medmänsklighet. Stor eloge dock till rr andra som försökte! Så grattis Anders och Jalle med flera, ni har lyckats göra det jag trodde var omöjligt; skammens rodnad bränner på mina kinder, för första gången i mitt liv skäms jag över att vara Vårdöbo!

Mia Påvals