Skall de gamla betala de yngres välfärd?
Det är en skrämmande bild av äldrevården på Åland som målas upp i våra dagstidningar just nu. Vi har läst och sett på tv om hur många äldre far illa på vårdhemmen i Sverige, och vi har ojat oss över “Carema-fallen” och sagt att så har vi det minsann inte här!
Och så visar det sig att vi inte är ett dugg bättre! Också här sparas det in på äldrevården så till den grad att många vårdade far illa.
Det är skamligt. Politikerna som besluter om vikariestopp inom äldrevården, samtidigt som man vet att de som hamnar på vårdhem i dag är i betydligt äldre och i sämre skick än de var som bereddes plats för 10 år sedan, har inte rätt förstått sitt uppdrag.
Ett rättvist samhälle kräver att vi tar hand om våra gamla med omsorg och omtanke. De gamla kan inte längre föra sin egen talan, de kan inte ställa krav, de har bara att finna sig i den behandling den får.
Personalstyrkan är för liten, vid sjukdomsfall bland personalen får inte vikarier tas in på grund av politikernas sparkrav. Självklart blir de svagaste i vårt samhälle lidande. Och politikerna räknar pengar och resurser och glömmer vilket ansvar de har för de svagaste och mest utsatta i vårt samhälle.
Daghem och skolor får oftast de resurser de behöver, för där ställer föräldrarna krav på politikerna. Därför har barnen oftast förtur när det gäller resurstilldelning.
Men vem bevakar de gamlas rätt till en värdig ålderdom och död?
Jag förstår nu att den generella samhällssynen i dag är den att vi lever för länge, så nu undrar jag när politikerna tänker införa ättestupan för att kunna hålla sig inom de resursramar som de anser vara rimliga inom äldrevården?
Runa Lisa Jansson
