Sjöfartsutbildning på mästerskapsnivå
Sjöfarten växer i världen, globalt genom omfördelning av råvaror till expansiva regioner i Indien, Kina och Sydamerika, och lokalt mellan specialiserade industriländer inom till exempel EU.
Finlands långsiktiga sjöfartspolitik är fortfarande diffus och fokuserad på rederiernas roll som transportörer för finsk export och import. Det egna tonnaget har hög ålder och tonnage med utländsk flagg ökar kontinuerligt sin andel av Finlands transporter.
Last och passagerartrafik har helt olika konkurrensförhållanden och personalbehov, men ett gemensamt problem för sjöfarten i allmänhet är den framtida tillgången på personal.
Sjöfartspolitiken i Finland och på Åland kan indelas i fyra element.
1. Kostnadsstrukturen, främst löner
2. Finansiering och rederibeskattning, särskilt avseende förnyelse av tonnaget
3. Det maritima klustret, det vill säga all verksamhet med anknytning till sjöfart
4. Tillgången på lämplig, utbildad och kompetent personal
Tidigare fanns en förhoppning om att förbättra kostnadsstrukturen genom blandbesättning, det vill säga delvis utländsk besättning med lägre löner. Den diskussionen har avstannat efter beslutet 2003 om nettolön också för passagerarfärjorna. Nettolönesystemet har därefter justerats och kompletterats med förslag där också skatter för utländsk personal och inrikestrafik med utrikeskonkurrens ingår. Den tillfälliga ordningen som nu gäller till 2009 föreslås bli permanent.
Det finns dock fortfarande risk för utflaggning eftersom lönerna på annat håll kan vara lägre än i Finland.
Regeringen gav i november 2004 löfte om att utreda ett nytt reserveringssystem och i september 2005 skulle finansministeriet beakta önskemålet om nyanskaffningsreservering i samband med en större översyn av företagsbeskattningen.
En reform av rederibeskattning behövs och det är hög tid att den genomförs.
I november 2004 kom regeringarna i riket och på Åland överens om att:
”Riket och Åland vidtar åtgärder för att ytterligare stärka kunnandet inom sjöfarten på Åland. Målsättningen är att Ålands ställning inom Östersjöns sjöfartskluster förstärks. Detta görs i samverkan med det marina kunskapscenter som utvecklas i Åbo.”
Detta pragmatiska samarbete i Östersjöns system av maritima näringar borde tas som utgångspunkt för en markant profilhöjning av Ålands roll, särskilt inom utbildningen.
Åland har en heltäckande utbildning för däcks- och maskinpersonal och dessutom en hotell- och restaurangskola som tillgodoser ett behov för passagerarfärjorna. Också handelsläroverket kan ha betydelse för utbildningen av rederipersonal.
I internationella sammanhang försöker institutioner och regioner ta tillvara och utveckla sin specifika kompetens i ”Centers of Excellence”. Översättningen ”Mästerskapscentrum” låter inte helt bra, men avsikten är i detta fall att Ålands sjöfartsutbildning skulle vara en sammanhållen enhet på höga ambitioner vad gäller kvalitet och kontakter. Praktiska kunskaper och färdigheter som grundläggs i praktik och utbildning på lägre nivå utgör grunden för hög kvalitet också för den högre befälsutbildningen.
Genom att samordna utbildning, praktik, information, utveckling och internationella kontakter kan Åland bli en av de viktigaste internationella institutionerna för sjöfartsutbildning på mästerskapsnivå.
Förslaget går naturligtvis på tvärs mot den föreslagna sammanslagningen av gymnasieskolorna enligt ”Struktur 07″
Struktur 07 är ett förslag till administrativ reform enligt ålderdomliga principer.
Förslaget om en sammanhållen, profilerad sjöfartsutbildning är en modern näringspolitisk åtgärd för att göra en karriär inom sjöfarten och de maritima näringarna till något spännande och attraktivt för åländska och andra ungdomar som ser utvecklingsmöjligheterna
På det här området har Åland faktiskt lagstiftningsbehörighet att välja själv.
Olof Erland
