DELA

Självstyrelseutspel – ett tveeggat svärd?

Sätten på vilka beslutsfattare och myndigheter i riket handhaft kampen mot pandemin förefaller ett antal gånger ha kolliderat mot stadganden om Ålands självstyrelse. Det har handlat om att höras i ett rimligt tidigt skede i beslutsprocesserna, att informeras i tid och att detta skall ske på svenska.

Jag har full förståelse för den frustration detta väckt hos åländska beslutsfattare och myndigheter; detta borde inte vara fallet.

Man har nu, bland annat från Daniel Dahléns, Harry Janssons och John Erikssons sida i bestämda ordalag lyft fram att de problem som nu varit aktuella är ytterst allvarliga och att de måste beaktas vid revideringen av självstyrelselagen. Och detta så att självstyrelsen stärks och Åland tillförsäkras rätten att bestämma själv i den typ av frågor som varit aktuella. Även alltså under undantagsförhållanden och mer eller mindre underförstått så att man efter egna överväganden skall kunna ta egna beslut, sådana som även kan avvika från de nationella.

 

Dessa självstyrelseutspel kan potentiellt vara problematiska, för att inte säga kontraproduktiva, av två skäl.

Ett; ”timingen” är usel. Det undantagstillstånd som utlysts vittnar om att både beslutsfattare och myndigheter nu upplever att landet är i ett ytterst kritiskt läge gällande pandemin och folkets hälsa. Detta med alla de konsekvenser för bland annat ekonomin som detta medför.

Att i detta läge starkt lyfta fram andra stora problem – brister i beaktandet av självstyrelsen – noteras nog i riket. Men knappast så att ”detta måste vi snarast beakta och fixa”, utan mer med reaktionen att vi har mer än fullt upp med pandemikrisen, vi behöver inte obstinata ålänningar som skapar nya problem och detta i ett skede då de själva har landets högsta incidens av koronan.

Två: Allt detta kan medföra en allvarlig risk att den framtida behandlingen av självstyrelselagen inte går i en för Åland önskvärd riktning – i värsta fall snarare tvärtom. Såsom jag läser av det politiska stämningsläget bland partierna i riksdagen så är det fullt möjligt att slutsatsen blir att Åland inte – speciellt inte under undantagsförhållanden! – kan ges möjlighet att bestämma själv och potentiellt avvika från nationella beslut och mydighetsrekommendationer. Det värsta är att denna attityd hos beslutsfattarna kan färga av sig på deras inställningar till andra, icke så krisanknutna, delar av revideringen av självstyrelselagen.

 

Jag menar absolut inte att missarna i att beakta självstyrelsestadganden under pandemin eller att de beskrivna reaktionerna och attityderna är rätta och rimliga. Men jag menar dock att de tveklöst existerar och att vi från åländskt håll bör beakta och handla i enlighet med detta. Allt för att möjliggöra en fruktbar revision av självstyrelselagen.

Just nu är det alltså inte läge att skramla med självstyrelsesablarna då detta kan ge oss mer och större utmaningar i revisionen av självstyrelselagen.

GÖRAN DJUPSUND