DELA

Självstyrelse för kommunens innevånare

Tidningen Åland skriver om Ålands kommunförbunds frustrationer över alla stora reformer som landskapsregeringen förbereder för den kommunala sektorn. Kritiken är mycket känslosam och i sak har man inte så mycket att komma med. Som i så många andra sammanhang när man är missnöjd med regeringen talar man om brott mot grundlagens bestämmelser om kommunal självbestämmande rätt och likabehandling.

På vilket sätt regeringen bryter mot grundlagens bestämmelser på dessa punkter är dock mycket diffust. Om det beror på tidningens rapportering eller kommunförbundets otydlighet är svårt att säga.

Kommunalt självbestämmande finns inte som begrepp i grundlagen. I grundlagens 120 § talas om att landet är indelat i kommuner vilkas förvaltning grundar sig på självstyrelse för kommunernas innevånare. Med andra ord ska kommunförbundet och de enskilda kommunerna fråga sina kommunmedlemmar om de vill ha en gemensam räddningsmyndighet för alla kommuner på Åland, vill de ha KST och vill de ha färre kommuner.

Min uppfattning är att det finns folklig majoriteter för dessa reformer. De som sätter sig emot detta reformarbete är ledande personer inom de kommunala förvaltningarna och i de kommunala beslutande organen det vill säga kommundirektörer och ordförande för kommunalstyrelser och säkert några till. Det är demokratiskt tvivelaktigt att dessa personer har så hög svansföring i dessa frågor efter som de är jäviga och har klara särintressen.

Allt är säkert inte bra som regeringen föreslår i dessa frågor men regeringen och partierna bakom regeringen har i val lovat att minska antalet kommuner, genomföra KST och många andra saker. Dessa partier har väljarna givit majoritet och nu genomför de sina vallöften i den form de överenskommit i ett gemensamt regeringsprogram. Väljarna förväntar sig konkreta resultat.

Representanterna i Ålands kommunförbund är inte direkt folkvalda. De representerar väljarna indirekt. Upplägget ger utrymme för oppositionen att motarbeta regeringen om man inte uttryckligen vill samarbeta. Det är trist att Ålands kommunförbund blivit en tummelplats för oppositionen och kommunala tjänstemän vilka båda bevakar sina särintressen istället för att förverkliga folkviljan.

I flera enkäter har ålänningarna uttryckt att de gärna ser färre kommuner och att frågan om antalet kommuner är underordnad betydelse. Det viktigaste är att den kommunala servicen fungerar. Socialarbetarnas intresseförening och de organisationer som tillvaratar de intressen som personer med funktionsnedsättningar har understryker vikten av ett KST för att trygga lika service oberoende av bosättningsort på Åland och en räddningsmyndighet är givetvis effektivare än en splittrad organisation. Det senare är så självklart och har utretts så många gånger så frågan borde över huvud taget inte diskuteras längre.

Det är nödvändigt att samarbeta och komma överens för att stora grupper av ålänningar ska få bättre kommunal service. Särintressen och tuppfäktning kostar skattebetalarna mer än det smakar.

Barbro Sundback (S)