Se styrkan i demokratin
Under den gångna våren och sommaren har mitt uppdrag, på Ålands vägnar, varit att sköta presidentskapet för BSPC (Östersjökonferensen) vilket för första gången förärats Åland. Detta har medfört ett stort antal resor och möten på skilda orter med politiska beslutsfattare och påverkare. Platserna har varierat mellan Stockholm, Helsingfors, Koli, St Petersburg, Moskva, Bryssel, Mariehamn, Tirana och så vidare.
På varje ställe har parlamentariker träffats och diskuterat gemensamma utmaningar och möjligheter i den demokratiska vardagen. Varenda gång har jag lyft fram vårt eget Åland som ett friskt, levande och sprattlande exempel på demokrati när den är som bäst. Åland utgör ett föredöme genom att visa hur små enheter skapar en stark helhet.
Detta har jag haft förmånen att lyfta inte bara hos de redan frälsta, alltså de västerländska demokratier som utgör basen för Östersjökonferensen som kommer till Åland den 26 augusti. Jag har berättat om vår självstyrelse för den ryska dumans allra högsta ledning, för talmän från Israel, Kenya, Syrien, Quatar, Mongoliet, Armenien, Burundi, Indonesien, Sydafrika, Nigeria, Belarus, Azerbajdzjan och fler där inflytande går ut på att man ska hålla sig till centralmaktens påbud.
De har lyssnat fascinerat och, ofta, även insett vikten av medbestämmande. Allt fler begriper nämligen att demokratiska länder med tydliga institutioner är mer framgångsrika än andra. Delaktighet i processer bygger modiga och trygga medborgare. Genom att skapa tillsammanskap inkluderar vi fler hellre än färre och då blir resultatet bättre.
Mot den här bakgrunden ter sig den tvingande kommunreform som i dag förbereds på Åland mycket underlig. Landskapsregeringen vill med hjälp av en svag majoritet driva igenom tvångslagstiftning och krympa den demokrati som skapat ett starkt landskap och grundmurad delaktighet. Resultatet blir, om planerna blir verklighet, att färre bestämmer och att servicen centraliseras
Jag rekommenderar varmt juninumret av The Economist där den över allt skuggande frågan lyder: ”Är demokratin på väg att dö”? Bakgrunden är Brexit, Trump, Putin, Erdogan och andra fenomen och ledare som hävdar att världen är antingen svart eller vit och att våra medmänniskor är med oss eller mot oss, aldrig mittemellan. Det som händer i kölvattnet av denna polariserade diskussion är en nedmontering av demokratin.
Att färre ska bestämma över fler är en socialistisk dröm som andas likriktning och inte alls rimmar med Rule of Law, rättssamhällets grund. Effekten blir, vilket bevisas av otaliga utredningar och verkligheten i Finland, Estland, Gotland, Rhodos och så vidare, att service centraliseras och livet går lite långsammare – åtminstone utanför centralorten.
Snart är det dags för det liggande lagförslaget om kommunreformen att utskottsbehandlas i Ålands lagting. Inför den behandlingen hoppas jag samtliga ledamöter tar sig en funderare på vad demokrati egentligen handlar om och varför den måste försvaras sju dagar i veckan. Är det verkligen politiskt ändamålsenligt att tvinga fram sammanslagningar? Är detta att betrakta som en ansvarsfull dialog med medborgarna? Är inte själva målet med all form av samhällsbygge att inspirera folk att ta ansvar – gör man det genom att med närmast pubertal envishet slå fast att alla andra har fel?
Jag hoppas, för hela Ålands skull, att regeringsblocket släpper taget om prestigen och inser vikten av att motivera folk och kommuner till frivillig förändring. Kommunerna utgör demokratiska institutioner och sådana är inte bara viktiga utan nödvändiga för att upprätthålla rättssamhällets principer. En regering och ett lagting borde ägna all sin vikt åt att försvara och förstärka demokratin, inte förminska den.
Jörgen Pettersson (C)
Lagtingsledamot
