Sätt stopp för politiserad ekonomisk information
Hur kommer det sig att landshövding Peter Lindbäcks sammanställning av de finansiella sambanden mellan staten och landskapet Åland blev politiskt ifrågasatt?
De siffror som presenterades var dels de fakta som ligger bakom finansministeriets förslag till finansiell avräkning i statens budget (klumpsumma, skattegottgörelse), dels en bedömning av statens särkostnader för Åland. Mot bakgrund av tidigare utredningar förefaller bedömningen av särkostnader realistisk och rimlig.
En beräkning av Ålands skattekraft med utgångspunkt i helt andra statistiska källor, nämligen nationalräkenskaperna, visat att skattebasen med 40 procents skattekvot är 215 miljoner euro (se min insändare i måndagens tidning), helt i överensstämmelse med de nivåer Lindbäck anger.
En analys av de argument som förts fram visar att det är där politiseringen finns. Följande fyra exempel är belysande.
1. Sjöfartsstödet är ett nollsummespel (Anders Eriksson, Harry Jansson)
Argumentet bortser från att de sjöanställdas skatter, premier, avgifter etc. faktiskt blir betalda av staten.
2. Om Åland skulle ta över beskattningen fortsätter staten med sitt sjöfartsstöd (Robert Horwood m.fl.)
Att staten skulle betala skatt och avgifter till åländska rederier för de sjöanställda som bor i riket om Åland tar över skattebehörigheten är en from förhoppning. Skulle Åland dessutom ha ett eget sjöfartsregister skulle det vara förmånligare för åländska rederier att ”flagga finskt”
3. ”Åland är ett av Europas mest välmående samhällen. Arbetslösheten är nästan obefintlig. Bnp per capita slår det finländska snittet Ändå ska alltså stenrika Åland vara ett samhälle som tär på staten. Hur sjutton är det möjligt?” (Niclas Lampi)
Enligt nationalräkenskaperna är BNP per capita mycket hög men skattebasen minskar på grund av investeringar och kapitalförslitning (avskrivningar) samt löner som i princip är skatter i en annan region (riket). Allt som ryms inom BNP är alltså inte beskattningsbart.
4. ”En ekonomi som bygger på hur det går för Nokia och skogsbolagen, inte hur åländska rederier och tjänsteföretag mår” är en nackdel med klumpsummesystemet (Niclas Lampi)
Om skattekvoten är 40 procent går 60 procent av det som ekonomin genererar till löner och vinster som i sin tur går vidare i, till största delen, den åländska ekonomin (utlandsresor etc. är läckage). Den privata sektorn är alltså mera betydelsefull än den offentliga.
Går rikets ekonomi ner så ökar skattegottgörelsen med återföring av den på Åland genererade statsskatten över 0,50 procent.
I en sådan situation skulle behörighet att uppbära indirekta skatter vara en fördel för Åland.
I ett längre perspektiv är det fråga om en riskbedömning: är Ålands ekonomi mer utsatt för hot än Finlands ekonomi?
Nu är lagtingsvalet över och viktiga ekonomiska beslut är förestående.
Är det inte dags att sätta stopp för politiseringen av ekonomisk information och grundläggande principer?
Olof Erland
