Särrättigheterna snarare morötter än hinder
Jag vill tacka Ove Mattsson för repliken (TÅ 16/10) till min insändare om fyra myter om Ålands självstyrelse. I repliken berättar Ove om sina personliga erfarenheter och åsikter om det som jag kallar ”myter”.
I min insändare skrev jag att det är en myt att det skulle vara ett stort hinder att åländska skolungdomar förlorar hembygdsrätten om dom studerar utanför Åland mer än fem år eftersom dom i praktiken återfår hembygdsrätten direkt när dom återflyttar.
Här har Ove personliga erfarenheter som ytterligare belyser den praxis som råder. Ove har rätt i att det är ålänningar som är födda och uppväxta på Åland som kan återfå hembygdsrätten direkt. I annat fall så tar det tre år att återfå hembygdsrätten efter att man återflyttat till Åland. Enligt de beslut som finns publicerade på landskapsregeringens hemsida (17.1.2006) har Ove bara bott knappt ett halvår på Åland när han ansökte om hembygdsrätt och därför fick han avslag. Saken är dock lätt åtgärdad, bara genom att bo på Åland i ytterligare två och ett halvt år så ordnar det sig.
I detta sammanhang finns det skäl att fundera över varför vi har ett system med hembygdsrätt på Åland. Om man betänker att syftet med självstyrelsen och hembygdsrätten är ”garantera Ålandsöarnas befolkning bevarandet av dess svenska språk, kultur och lokala sedvänjor” så tycker jag att det är både rimligt och logiskt att personer som är födda och uppväxta på Åland behandlas på ett förmånligare sätt än personer utan denna typ av fast anknytning till Åland.
Jag vill också poängtera att det är viktigt att personer som inte bott här på länge ska förlora hembygdsrätten. Det behövs för att garantera att det är just vi som bor varaktigt på Åland som ska ha tillgång till de speciella rättigheter som vår fina självstyrelse erbjuder oss ålänningar. Det handlar i grunden om vem som ska ha ansvar och makt över åländska frågor.
Jag vidhåller alltså att är en myt att det skulle vara ett stort problem att åländska skolungdomar förlorar hembygdsrätten om dom studerar utanför Åland mer än fem år. I praktiken är det nästan inget problem alls och signalen är att flytta hem så belönar vi dig direkt med självstyrelsens rättigheter igen.
Också när det gäller den andra myten som Ove berör i sin replik ”att det är omöjligt att flytta till Åland och bygga sig ett eget hus på egen mark” så finns det skäl att se på syftet med jordförvärvsreglerna. Syftet är som bekant ”att förverkliga den åländska befolkningens rätt till jordbesittningen på Åland” och därför är det rimligt att bara ålänningar med hembygdsrätt får köpa mark på Åland helt fritt.
Jag tycker att det är bra att vi välkomnar och erbjuder inflyttade en fin möjlighet att köpa en egen tomt för fast bosättning (max 4.000 kvm) i bostadsplanerade områden för även här är det bara frågan om tid innan den inflyttade kan få del av alla rättigheter. Om man bara fortsätter att vara fast bosatt på Åland så löser sig allt som har med hembygdsrätten att göra helt automatiskt.
Ålands höga nettoinflyttning visar också att det är attraktivt att bo på Åland. Särrättigheterna är snarare morötter än hinder.
Anthonio Salminen (FS)
http://tonysalminen.blogspot.com/
