”Samhället sviker äldre med psykisk ohälsa”
En honnör till Arzim Zekaj, Oasens förbundsdirektör, som i onsdagens Nya Åland så tydligt tar ställning för klienters/patienters behov och rättigheter! Zekaj slår huvudet på spiken gällande många av de svårigheter och brister som finns i socialvården och psykiatrin. Till exempel patienter som bollas fram och tillbaka (det finns ingen ”rätt” plats för just den typen av boende/behandling som en enskild individ kan ha), tomrummet efter Grelsby, risken att samverkansavtal blir en papperstiger, lama svar från ansvariga och som Zekaj uttrycker det – risken att allt rinner ut i sanden.
Zekaj nämner också vikten av en fysiskt säkrad avdelning med vidareutbildad och erfaren personal för den beskrivna patientgruppen, samt efterlyser direktlänk till psykiatrin och ett tydligt stöd och engagemang från ÅHS. Också behovet av utomstående handledningsinsatser för personalen tas upp.
Artikeln ger ett tydligt exempel på hur en ledare/personal inom socialvården kan arbeta enligt den nya socialvårdslagens paragraf 7; Strukturellt socialt arbete. Enligt den ska information om social välfärd och sociala problem förmedlas och sakkunskapen inom socialvården utnyttjas för att främja välfärd och hälsa.
Strukturellt socialt arbete omfattar: 1) produktion av information som bygger på klientarbetet inom socialvården och som gäller klienternas behov och behovens samhälleliga kopplingar samt verkningarna av den socialservice och den övriga socialvård som möter behoven, 2) målinriktade åtgärder och åtgärdsförslag för att förebygga och rätta till sociala problem samt för att utveckla kommuninvånarnas boende-och närmiljöer och 3) införlivandet av sakkunskapen inom socialvården i de andra kommunala sektorernas planering samt samarbete med landskapsmyndigheter med ansvar för utbildning, hälsovård och sysselsättning, privata serviceproducenter och organisationer genom utveckling av det lokala sociala arbetet samt det övriga utbudet av service och stöd.
Den nya socialvårdslagstiftningen tar också upp myndigheters ansvar ”Att ge akt på och främja välfärd hos personer som behöver särskilt stöd” (paragraf 8) och paragraferna 47 och 48 beskriver punkterna ”Egenkontroll” och ”Personalens anmälningsskyldighet”.
Alla dessa paragrafer i socialvårdslagen ger både stor möjlighet och skyldighet för oss personal inom socialvården att föra vidare vår kunskap från fältet till beslutsfattare för att förbättra situationen för olika patient- och klientgrupper. Jag hoppas att vi är många i socialvårdens personalgrupper som kommer att använda oss av dessa möjligheter och att vi också blir lyssnade på och att våra synpunkter och åtgärdsförslag tas tillvara och ger ett resultat!
SUSANNE CARLSSON
SOCIALHANDLEDARE
