DELA

Samarbete behövs för idrotten

Aktörer inom IFK Mariehamn fotboll och Ålands Fotbollförbund har en tid talat sig varma för att göra om Idrottsparken till en utpräglad fotbollsarena.

Den nuvarande arenan är för liten, hävdas det, vilket i värsta fall sägs öka risken för att IFK Mariehamn kan bli av med sin plats i Tipsligan.

Skapandet av ett nytt fotbollsstadion i Idrottsparken förutsätter dock en rockad som innebär att den åländska friidrotten måste flytta på sig. Från ÅID-friidrottens sida har man sagt att man visst kan tänka sig en flytt, men under förutsättning att en ny friidrottsarena först byggs inom stadens gränser.

I likhet med fotbollen har även friidrotten uttryckt behov av förbättringar av faciliteterna i Idrottsparken av idag. Till önskemålen hör åtta rundbanor. Så vad göra?

Tanken på att bygga en ny friidrottsarena i Mariehamn kan vid första anblicken tyckas god men är i själva verket orealistisk, inte minst av ekonomiska skäl. För det går inte att bortse från den ekonomiska situation som Mariehamns stad och landskapet Åland befinner sig i. Det är hög tid att visa måttfullhet.

Kanske är det istället dags för mer kreativt tänkande fotboll och friidrott emellan för att åstadkomma det bästa möjliga inom ramen för dagens idrottsparksområde? Vi ska inte glömma bort att Idrottsparken är en multiarena som utnyttjas av många utövare i andra sportformer och där löparbanorna utgör en viktig resurs nära nog året runt. Det finns således omfattande stordriftsfördelar i att behålla dagens verksamheter i idrottsparksområdet intakt.

För att bedriva tränings- och tävlingsverksamhet i friidrott fordras en anläggning som täcker alla grengrupper, sprint/häck, medel-/långdistans, hopp, kast och mångkamp. Däri inryms 21 av 22 olympiska grenar, maraton undantaget. Det har under årens lopp visat sig att om förutsättningar för träning av alla grenar finns så skapas också resultat. För visst är det väl anmärkningsvärt att IF Ålands aktiva genom åren fått landslagsuppdrag i alla grengrupper och – faktiskt – i alla grenar utom två. Av dessa två har ett flertal FM-medaljer tagits i diskus.

Men framgångarna varierar mellan grenarna från tid till annan, ofta i takt med tillgången på energiska tränare. Friidrotten har under de senaste 22 åren haft 23 landslagsuppdrag bara i fältgrenarna hopp, kast och mångkamp och tagit medalj både på junior-EM och VM.

Det har i debatten höjts röster för att några löparbanor, plats för hoppgrenarna och kula ska vara kvar i området. Gräsplanen skulle i det förslaget beläggas med konstgräs. Därmed skulle möjligheten att träna och tävla i diskus, spjut, slägga och mångkamp försvinna. Men det skulle inte stanna där. Därmed kan varken värdetävlingar (SFIM, FM) eller åländska mästerskap hållas på arenan.

Men än värre vore väl att det inte skulle gå att utöva en del av de grenar som IF Åland haft de största framgångarna i internationellt på senare tid och som åländska friidrottare satt finländska rekord i, (spjut och tiokamp). Åland skulle samtidigt avhända sig möjligheten att arrangera framtida Ö-spel.

Vår uppfattning är att det inom ramen för området i Idrottsparken finns utrymme till förbättringar av faciliteterna för såväl fotboll som friidrott. Ingen av de två lär få alla önskemål uppfyllda, men betydande förbättringar tror vi kan komma till stånd. Genom att bredda idrottsparksområdet 3-5 meter österut mot Idrottsgatan möjliggörs en helhetslösning som omfattar 8 rundbanor för friidrotten och en fullskalig fotbollsarena på 105 x 68 meter för fotbollen. Det innebär förstås att planen på konstgräs och läktare på östra sidan utgår, men det kompenseras med nya läktare i söder/norr och en förlängning av huvudläktaren norrut.

Nu behövs en dialog med berörda parter och Mariehamns stad. Tillsammans kan vi, om vi bara vill, åstadkomma något bra till gagn för våra idrotter, våra supportrar, Ålands Idrott, Mariehamns stad och landskapet Åland.

Det är dags att jobba framåt tillsammans.

Håkan Lindberg

Danny Lindqvist

Hanna Wiss

Nina Holmén

Christian Jansson

Gun Nordlund

Allan Korpi

Rune Holmén