Så tycker jag i Palestinafrågan
Frågan om erkännande av Palestina har väckt stort intresse hos väljarna. Den är ytterst komplicerad och verkligen ingen ja eller nej fråga. Folkrättsligt, som jag som jurist tycker är det intressanta, är om alla kriterier för godkännande är uppfyllda (territorium, befolkning och regering som har kontroll) eller inte. Det anser folkrättsexperterna, själv är jag tveksam till territoriet när gränserna inte är fastställda.
En överväldigande majoritet i EU parlamentet röstade för en resolution som ”stödjer ett erkännande av Palestina som stat och tvåstatslösningen, och anser att detta bör gå hand i hand med utvecklingen av fredssamtal, som bör föras framåt”. Direkt efteråt bildade parlamentarikerna en vängrupp för fred tillsammans med israeliska och palestinska parlamentariker. Denna hantering av frågan visar hur känslig frågan är och dess komplexitet.
Ett erkännande på juridiska grunder är en sak, men för att bli en verklig stat krävs mer. Kosovo erkändes som självständig stat. Folkrättsligt motiverades det med att det var en unik situation som krävde ett unikt ställningstagande. Vi ser i dag ett land utan en fungerande ekonomi med stor arbetslöshet som gör att landet töms på de unga som ta sig därifrån eftersom de familjerna ser små möjligheter till en framtid i landet, men i teorin är de självständiga och samma sak med Palestina. Verkligheten säger något annat.
Vi blandar friskt juridik och politik och i vissa fall t.o.m. religion. Jag har själv deltagit aktivt i riksdagens vängrupp med Israel och det är en grupp med kontakter till Israel och Bryssel etc. för att kunna få en bild av hur olika sidor ser på konflikten så att jag om möjligt skall kunna ha en klar åsikt om fredsprocessen.
Min slutsats är att jag helst, som i fallet Kosovo, skulle sett en utvecklad självstyrelseordning med internationella garantier som lösning på krigen, men när det nu inte lyckas måste man söka alternativ. Det kan nämnas att Palestina fick egen polismyndighet, som väldigt få självstyrande områden har, efter åländsk modell. Att Sverige nu erkänt Palestina har gjort att frågan fått ny uppmärksamhet och kanske, kanske kan det bidra till att sätta press på parterna för att nå en fredlig lösning.
Då har det varit ett riktigt beslut, juridiska lösningar kan bli hållbara politiska lösningar, något religiöst ställningstagande handlar det för min del inte om, men fredlig samexistens är också en religiös lösning.
Elisabeth Nauclér
Riksdagsledamot och kandidat nr 5
