Så kan man lösa plastproblemen
Sedan 20 augusti 2015, då undertecknad och Julia Birney (Lib) lämnade in ett medborgarinitiativ om att plastkassar skulle förbjudas, har mänskligheten vaknat till, tveklöst och världsomfattande, hur enormt gissel plastskräp och -avfall är. Statistiken, analyserna, problemen och konsekvenserna är överväldigande och katastrofala.
Några exempel bevisar detta: från början av 1950-talet har man hittills producerat 8,3 miljarder ton plast (motsvarar i vikt 25 000 Empire State Building eller en miljard elefanter). Plastproduktionen kommer att fördubblas i de kommande tjugo åren, endast nio procent återvinns. Varje år ökar plastavfallet i världshaven med 10–20 miljoner ton och år 2050 kommer det finnas mer plast än fisk i haven.
Med att förkasta medborgarinitiativet missade landskapsregeringen att Åland hade blivit föregångare med att bekämpa plastproblemet. Ålands näringsliv har i mars i år för första gången rapporterat statistik om sålda bärkassar i plast: minskning med 21,8 procent under 2018 jämfört med 2017. Summeringen ska bli under detta år.
Slutmålet är att få ner antalet till 40 kassar per person och år. Ett annat krav som finns i EU-direktiv: att inte ha tunna plastpåsar, så kallade fruktpåsar, gratis tillgängliga vid kassorna. Detta följs ingenstans på Åland. Tunna plastpåsar är de mest ödesdigra för havets fauna.
Landskapsregeringens färska rapport från 2018: ”Strategi för att förhindra att plaster och mikroplaster sprids i miljön” (ÅLR 2017/7332) är tyvärr ett tandlöst dokument, det finns ingen klar struktur, ”röd tråd”. Det saknas tydlig ledarskap, allt ansvar och verkställighet åläggs till enskilda individer.
Vad kan man göra? Hur kan man lösa plastproblem och befria mänskligheten och jordklotet från detta gissel? Förutom förbud finns det flera vägar att gå och kan tas i bruk parallellt:
• Man går tillbaka till förpackningar som kan användas om och om igen efter att de rengörs och returneras till handeln. Många storföretag kommer snart att lansera nya metoder för sådana system. Press av konsumenterna har lett till förändringen.
• Insamling av plastavfallet intensifieras samt nya tekniker för sortering av diverse plastmaterial och återvinning tas i bruk. Detta är EU:s huvudspår för att tackla plast-problemet, framför allt minskar också nytt uttag av plastens fossila råvaran, oljan. Givetvis riktas detta arrangemang mot problemet med avfallet och nerskräpning, när den färdigt använda plasten får ett eget värde för plastindustrin.
• Majoritet av dagens plastprodukter, och framför allt olika förpackningar, kan ersättas av alternativa material. Dessa ersättande produkter är tillverkade av fossilfria och förnybara material. Dessa material kommer ofta från växtriket och speciellt från trä. Här har Finland med sin kunnande med träförädlingsindustrin en jättechans att bli världsledande innovatör och industriell kluster. Åland med sin betydande skogsnäring har alla fördelar att haka på utvecklingen.
• Till sist kan man spekulera på hur man städar bort och förintar de enorma mängder plast som redan hamnat i naturen, framför allt i haven (80 procent av allt plastavfall slutar i havet), samt hur man behandlar all plastavfall i våra soptippar. Plasten kan ta flera hundra år för att brytas ner i naturen och före det bildas det så kallade mikroplaster, vilka sprider sig effektivt överallt i naturen och även in i näringskedjorna. Det finns redan många teknologiska maniker som automatisk samlar plastavfall från havet och driver runt med solenergi, men de är fortfarande i experimentstadiet eller tyvärr rena rama science fiction. Forskare har också lyckats utveckla bakterier och andra mikroorganismer som ”äter upp” olika plastmaterial. I sammanhanget kan nämnas finska statens tekniska forskningsanstalt (VTT) där man har kommit längst i världen med dessa metoder, de praktiska tillämpningar saknas ännu.
Alltså det finns och kommer att finnas många sätt för att mänskligheten och naturen befrias från plastpesten. Men det behövs en allmän attitydförändring och gemensamma ansträngningar. Vi kan också slå hål i falska argument och avslöja myter, vilka har vävts runt vårt ”plastberoende”. Alla har hört hur plastförpackningarna behövs nödvändigtvis i livsmedelshanteringen: de skyddar och förlänger hållbarheten och minskar matsvinnet.
Sanningen är dock att plastförpackningar har introducerats till livsmedel av bekvämlighet och industriell/ekonomiska motiv. I stället för att städa och hålla det rent och hygieniskt under olika stadier av livsmedelshantering, lindar man allt i plasthölje. Hållbarheten tvärtom förkortas av plastförpackningen; brödet möglar fortare och animaliska livsmedel drabbas av bakterieangrepp och förskämning lättare i en gång öppnad plastförpackning.
Hur kan matsvinnet bli mindre då man är tvungen att köpa mera på grund av färdigt doserade och förpackade varan, som man aldrig hinner förtära förrän man måste slänga den?
På Åland har vi en betydande och väl utvecklad jordbruk och livsmedelsförädling, hantering och försäljning, i grunden lokalt förankrad och självstyrd. Vår vision kan vara att ta ett helhetsgrepp för en högkvalitativ, hälsobaserad, gourméklassad, klimatsmart och plastfri livsmedelsregion.
Rauli Lehtinen (Lib)
pensionerad veterinär och livsmedelshygieniker
