Rucka inte på en av autonomins hörnstenar
Det som skrivs om jordförsäljning och bulvaner visar en syn på åländsk jord som förskräcker. Låt mig påminna om Nationernas förbunds uppmaning till Finlands regering 24 juni 1921:
”De nya garantier, som skola intagas i självstyrelselagen, hava främst till ändamål att bevara svenska språket i skolorna, att bibehålla jordbesittningen i befolkningens egna händer, att fastställa skäliga gränser för inflyttandes förvärvande av rösträtt, samt att säkerställa utnämningen av en landshövding, som åtnjuter befolkningens förtroende.”
Uppmaningen var ett ultimatum: Antingen garantier eller så förlorar Finland Åland. Finland föll till föga. Tre dagar senare, 27 juni, lovade Finlands delegerade i Genève att följa NF:s uppmaning och den 12 september 1921 trädde den så kallade garantilagen i kraft.
Det var dessa garantier som gjorde det möjligt för ålänningarna att acceptera autonomi i stället för återförening. Garantierna är autonomins hörnstenar.
Det har med berättigande sagts, och upprepats, att om vi prutar på kravet vad gäller det svenska språkets ställning på Åland så rycker vi undan grunden för autonomin. Detsamma gäller den åländska jorden. Om vi genom bolagisering, bulvanförfarande eller juridiska finter låter åländsk jord gå i främmande händer, så ruckar vi på en av hörnstenarna i nationalitetsgarantierna.
En uppmaning till våra beslutsfattare: Gör om våra lagar så att de följer andan i Folkförbundets råds beslut 27 juni 1921!
