DELA

Rörlighet innebär inte utökade befogenheter

Daniel Dahléns ledare i tidningen Åland måndagen den 8 juni tarvar några allvarliga kommentarer. Det är tyvärr uppenbart att ledarskribenten och tidningens huvudredaktör inte alls är påläst i den fråga denne väljer att utveckla sina tankar. En ledare ska vara opinionsbildande men saklig.

Ledaren handlar om lärarbehörigheterna. Enligt ledarskribenten har en överklagande fått rätt och landskapsregeringen getts en bakläxa av HFD gällande ett beslut om erkännande av yrkeskvalifikation. Efter att ha tagit del av utslaget från domstolen kan jag inte utläsa annat än att ärendet har återförvisats för nytt avgörande pga att motiveringen inte följt förvaltningslagens krav. I sak har alltså JK inget att anföra. Detta skulle ha framgått tydligt i annat fall.

Ledaren hävdar att en s.k. anpassningsperiod för att kompensera avvikelsen i examen och behörighet är oavlönad. Mig veterligen finns inga sådana bestämmelser någonstans varför det även förekommit många fall där anpassningsperioden har avklarats genom sedvanlig tjänstgöring. Det kan väl inte ligga ett självändamål i avlöningen då det är själva handledningen under anpassningsperioden som är det centrala eftersom vederbörande saknar utbildning i den specifika delen som man ansökt om erkännande för. Det viktiga är väl att arbetsmarknadskrafterna får avgöra hur man vill hantera frågan. En kommun som önskar ge en positiv bild av sig som arbetsgivare väljer säkert att avlöna i de fall det är ändamålsenligt och möjligt.

Ledaren tar upp arbetsgruppens nya uppdrag. På LR:s hemsida kan man inte hitta hur det nya uppdraget har utformats. Däremot finns rapporten från den 12 maj att läsa. Den är entydig och stöder het mitt sätt att se på de pragmatiska och lagliga möjligheterna att tillgodose behörighetskraven i de åländska skolorna och inom barnomsorgen.

Enligt ledarskribenten är det nya uppdraget lätt eftersom det ska stöda den fria rörligheten i Europa. Jovisst är rörligheten fri, men den ger inte utökade befogenheter än de i ursprungslandet. Hur skulle det se ut om en sjukskötare från ett europeiskt land skulle ges barnmorskebehörighet på Åland, för att konkretisera problematiken? Eller, vad sägs om en allmänläkare skulle ges kirurgens behörighet?

Trots att Åland har egen behörighet inom utbildningens område innebär det inte att vi kan åsidosätta EU-direktiv hur som helst. Direktivet är entydigt, den behörighet man har i ursprungslandet ska tillmätas motsvarande behörighet här. En lärare med svensk F-3 examen får t.ex. inte ge vitsord åt elever i åk 4-6 i Sverige, trots att man av en händelse skulle ha undervisat dem. Vitsordet ges av en lärare med legitimation. Samma gäller lärare med examen för åk 4-6. Det skulle alltså vara direkt lagstridigt att överskrida befogenheterna genom att rakt av tillmäta utökade behörigheter för den här kategorin på Åland, öppenheten och fria rörligheten till trots.

Det är nu på sin plats att landskapsregeringen väljer att kommunicera och undervisa allmänheten i de lagar som gäller för behörighetsfrågor i stället för att låtsas som att det regnar, främst för att undvika missförstånd såsom de framställdes i ledaren.

Rainer Juslin