Rör inte vår jakt
Den åländska vårjakten på sjöfågel är förvisso en svår nöt att knäcka. Det handlar om en känslig fråga som är viktig för Åland och många ålänningar. Med avstamp i det europeiska fågeldirektivet menar EU-kommissionen och organisationen Birdlife att jakt i princip ska vara förbjudet i samband med reproduktionstiden. Oberoende av var i Europa man är eller hur de geografiska särdragen ser ut. Den så ofta hyllade subsidiaritetsprincipen är plötsligt inte så viktig.
Men fågeldirektivet innehåller även möjligheter till undantag från reglerna om jakt under reproduktionstiden. Dessa regler har Åland till minsta kommatecken följt då landskapet efter beredning av förre jaktministrarna Torbjörn Eliasson (C) och Jan-Erik Mattsson (C) tillät en begränsad jakt på hane av guding i ett synnerligen välmotiverat beslut. Sammanlagt fick de åländska jägarna under strikt reglerade former fälla 3.500 gudingar.
I gengäld har de åländska jägarna hållit efter rovdjur på holmar där ingen människa annars skulle satt sin fot. I spåren efter jägarna finns tusentals holkar, rovdjursfällor och närvaro i en skärgård som ständigt hotas av avfolkning. Det enskilt viktigaste uppdraget för alla som vill hålla liv i glesbygd är att se till att där finns innehåll. I takt med att de traditionella möjligheterna förbjuds minskar också benägenheten att stanna kvar. Därför är subsidiaritetsprincipen så viktig. Den är i stort sett det enda motmedlet mot en urbanisering som vi i dag bara sett början av. Och vem vinner på det?
Åländsk Center kan inte nog understryka vikten av att Åland på egen hand får och kan hantera frågor av lokal karaktär. Som till exempel jakt- och fiskefrågor.
Åländsk center
Lagtingsgruppen
