Risk att privatisera avbytarservicen
ÅPFs kvinnoutskott är fortfarande oroade över konsekvenserna som kommer att tillstöta när landskapet skall privatisera avbytarservicen.
Årsledigheten kommer troligtvis att betryggas på de flesta gårdar, men de gårdar som finns i periferin och har långa avstånd till närmaste avbytare kan få det svårare att få avbytare, eftersom avbytare har dubbla resor varje dag. Det gör att kostnaden per utförd timme ökar för avbytaren, som naturligtvis måste fakturera bonden extra. Ifall kostnaderna blir höga att anlita avbytare finns det risk att bonden helt enkelt inte ser sig ha råd med detta.
Avbytaryrket blir mer krävande och osäkrare, vilket gör att de befintliga avbytarna kanske inte vill fortsätta eller alternativt höjer sin timtaxa så att många gårdar inte kommer att ha råd att anställa dem. Ett annat alternativ är att avbytaren väljer att söka jobb på någon av de större gårdarna.
Genom att privatisera avbyteriet blir det även svårare att rekrytera nya avbytare. Arbetet kräver både kunnande och arbetserfarenhet, vilket hittills ordnats genom att locka de mest djurintresserade eleverna från Naturbruksskolan att jobba in sig, ofta tillsammans med de befintliga avbytarna. Nu försvinner den möjligheten.
ÅPFs kvinnoutskott oroar sig över hur sjukvikariaten skall lösas, när avbyteriet privatiseras. Vad man direkt gör med privatiseringen är att man rubbar bondens grundtrygghet, det blir betydligt osäkrare att vara djurbonde. Vem skall koordinera avbytartjänsterna när det behövs akut avbytarhjälp?
De avbytare som bokat upp sig på givna gårdar, kanske varken kan eller vill ändra schemat för att ställa upp på andra gårdars vikariehjälp. Kan vi lita på att solidariteten fungerar bland bönder i fall avbytarna blir en bristvara på Åland. Och igen till vilket pris kan man få tag på någon som är villig att komma?
Ett stort bekymmer är att sjukskrivningarna ofta varar mellan flera månader och upp till ett år. En ensam avbytare klarar inte av att avlösa bonden sju dagar i veckan under en längre period. Risken finns att bonden alldeles för tidigt tvingas fatta ett beslut om man kan ha kvar sina djur eller inte vid sjukdomsfall inom familjen. Även den psykiska hälsan påverkas av att yrkeskåren får sämre arbetsvillkor än tidigare.
Att inte ha en tryggad avbytarservice gör att steget att sluta för en mjölkbonde bara blir lättare. I all diskussion om avbyteriet måste vi minnas att djuren kräver skötsel varje dag 365 dagar per år. Det är bara när bonden har avbytare som hon/han kan vara borta från ladugården jämfört med en löntagare som är ledig 140 dagar per år. Djurhållande jordbrukare kan inte heller rakt av ställas i jämförelse med andra egenföretagare. Vi får inte bestämma priset på vår egen vara och leds av en massa bestämmelser EU satt upp.
Inom mjölksektorn finns det flera hotbilder. År 2015 slopas mjölkkvoten inom EU, vilket leder till ännu större konkurrens. Om flera mjölkgårdar väljer att sluta får mejeriet mindre lokalproducerad mjölk. De stora tjurgårdarna får också problem. Med färre mjölkgårdar föds färre tjurkalvar. Gårdar som håller på att utöka sitt koantal i dag kan köpa könssorterad sperma, vilket kommer att leda till ännu större brist på tjurkalvar.
Bönderna på Åland är gamla, många 50 . Strukturrationalisering tar tid, och nya enheter måste hinna byggas upp för att motverka nedläggningen av mindre gårdar. Nu riskerar livsmedelsindustrin att få en svacka i invägningen av råvara. Om man gör en radikal förändring i avbytarservicen nu finns en risk att många husdjursgårdar läggs ner för tidigt och att bonden bara odlar vall.
Genom att privatisera avbyteriet riskeras även djurskyddet på Åland.
Husdjursbönder är i regel djurälskande och vill djuren väl. Blir det svårt att få tag i avbytare till rimliga kostnader kan det påverka både djuren och bönderna negativt. En ersättningsförsäkring kan ge hjälp med att ha råd att anställa en avbytare, men vad hjälper det om det inte finns någon som har möjlighet att komma? Hur mycket jobb skall man kräva att en sjuk människa ska lägga ner på att hitta hjälp med djurskötseln? Vem har överblicken över vem som kan tänkas vara ledig att komma till hjälp? Finns det ingen avbytare att få vid sjukdomsfall eller bara för väldigt dyra kostnader så måste bonden sköta om djuren trots att hon/han är sjuk, vilket i värsta fall kan betyda att djuren blir vanvårdade.
Att försämra för mindre gårdar som inte redan har en anställd är inte heller någonting som är hållbart för Turiståland. Stora enheter har svårt att utnyttja beten för mjölkkorna. För ett vackert och öppet landskap behövs alla betesdjur som redan finns i dag.
Lagförslaget innebär även att djurbönder på Åland hamnar i en betydligt sämre sits än sina kollegor i Finland och det kan påverka konkurrensen negativt. I Finland hör avbyteriet under social- och hälsovårdsministeriet, man ser det som en social rättighet för bönderna, för att de skall orka jobba.
11.10.2010
Yvonne Mattsson
Mjölkproducent
Hannah Nordberg
Mjölkproducent
