DELA

Revymanusliknande inbesparingsförlag

Många ögonbryn har höjts och sedan rynkats över de närmast revymanusliknande förslagen till inbesparingar i skärgårdstrafiken som passligt nog presenterats dagarna efter att lagtinget avslutat sin vårsession.
Flera av förslagen är så drastiska att de kräver lagtingsbeslut för att genomföras. Många har t.o.m. tittat i kalendern om det inte är 1 april.

En sak är klar, inbesparingar i trafiken måste ske för att också trafikavdelningen ska dra sitt strå till stacken för att reda upp landskapets krisekonomi. Skärgårdstrafiken har tyvärr alltför länge fått verka i ett slags skyddad verkstad med en ekonomisk utveckling som inte är av denna världen. Detta har kunnat fortgå när landskapskassan svämmat över men nu när den sinat ska vi politiker välja vad vi lägger pengarna på; en sjuksköterska, en lärare eller en anställd inom skärgårdstrafiken – satsningar på miljön, på drogbekämpning eller näringslivsutveckling för att bara nämna några viktiga prioriteringar.
Det blir verkligt fel om vi genomför inbesparingar inom t.ex. sjukvård och skola men inte inom trafikområdet. Oppositionen har allt sedan 2008 frustrerats över regeringens oförmåga att ta tag i ekonomin och har gång på gång fått agera både väckarklocka och blåslampa. Senast i ett spörsmål under detta år där vi bland annat ifrågasatte om man kommer att ro iland de inbesparingar som lagtinget beslutat om i budgeten för 2010.

När nu detta förslag till drastiska åtgärder inom skärgårdstrafiken kommer kan man säga att det är resultatet av att man inte förmår effektivisera trafiken tillräckligt, läs: driftsprivatisering, prioritera trafikflödena och föra de kostnadsbesparande kortruttsprojekten vidare mot förverkligande.
Om man äter oxfilé varje dag räcker inte matpengarna till hela månaden eller hela familjen men om man varvar med enklare rätter så mättar man alla magar alla dagar. Så är det också med skärgårdstrafiken, med en billigare drift kan man istället ha trafiken kvar i stor utsträckning, vilket vore att föredra men det handlar om att inse och anse vad som är viktigt.
Jag tycker att i en situation där vi tvingas prioritera så borde man prioritera trafikmängden och göra avkall på de andra värdena, det är ändå mest rättvist för skärgården som region.

Slutligen vill jag poängtera att det inte är skärgårdstrafikens personals fel att situationen uppstått, det är oförmågan bland politiker att prioritera rätt och driva ”rederiet” kostnadseffektivt som är bekymret.
I besättningen på fartygen finns mycket sakkunskap och idéer hur man kan göra trafiken effektivare, men dessa får inte alltid komma fram. Så istället för att slå dem i huvudet och säga att det inte finns nautisk kompetens i ”bolaget” borde man ta tillvara det kunnandet, vilket skulle spara pengar.

Danne Sundman